Vi har kört ett LCHF*-test under en månad. Det har varit tufft. Visst, vi har varit mätta. Men vi har aldrig haft så mycket halsbränna i hela vårt liv, och vi har aldrig varit så trötta på ägg.
Några bra saker har vi dock fått med oss. En av dem är nedanstående nötkex som är supergoda och en god ersättning för bröd om man har desperat brödlängtan:
Gör först nötmjöl genom att mixa nötter och frön till konsistens ungefär som grovt mjöl - vi gillar när det är nötbitar i och det fungerar också. Svårt att säga hur mycket nötter man behöver mixa men överblivet mjöl kan sparas i burk i kylen. Vi tog senast 200g hasselnötter, 4 dl valnötter, en eller ett par dl cashewnötter och så ett par msk sesamfrön. Solrosfrön är också gott i. I teorin kan man säkert göra kexen på mandel och frön – för nötallergiker, om de tål frön & mandel förstås.
Rör ihop 3 dl nötmjöl, 1 tsk bakpulver och ett par krm salt och knäck ner 3 ägg. Rör till en konsistens som ska vara mer smet än deg. Om äggen är stora kan man behöva litet mer nötmjöl.
Bre ut så tunt du kan på bakplåtspapper (vi använder bakplåtspapper i silikon, fungerar superbra) och grädda 15 min i 175 grader. Man kan strö litet nöthack eller frön över för snygg finish innan gräddningen, som finlir.
Ta ut och skär i lagoma kexrutor (smaksak hur stora) och lyft över på ugnsgallret med en stekspade. Torka kexen i 50-75 graders ugnsvärme tre kvart sådär. Kexen ska vara spröda och torra, inte sega. Klart!
___
* Low Carb High Fat
18 februari 2011
12 februari 2011
Hos bambu-kejsaren
Så har vi varit där till slut. På Mikado i Östersund. Vi började drömma om det redan för många, många år sedan. Då låg Mikado i Brunflo, sen brann den resturangen ner men nu har den återuppstått bredvid regementesområdet med magnifik utsikt över Frösön.
Varför har vi väntat alla år? Tja, Mikado är inte ett ställe där man spontant tittar förbi för en bit mat. Man måste beställa bord, minst tre dagar innan besöket - man ska faktiskt beställa MATEN tre dagar innan besöket. Vilket krångel!
Men nu förstår vi allt. Nu, när vi har varit där. Det vi har ätit är inget man slänger ihop på en eftermiddag eller ens på en dag. Vi fattar att den behövs tre dagar - minst, skulle vi gissa.
Det är utsökt gott, förstås, men det hade vi förväntat oss. Vi måste ändå särskilt nämna sashimin - vi har ätit mycket sushi i våra dagar och vet hur illa det kan vara ställt med rå fisk. Detta är något helt annat. Det här är fisk, musslor, tång, rom som smälter i munnen, varje bit ett nytt litet smakfyrverkeri. Till slut finner vi oss tuggandes på en pensé - just det, vi äter blommor - och reflekterandes över alla smaknyanser som vi nu förstår ryms i de kommunala vårrabatterna. Shabu-Shabun, buljongfondue med kött och grönsaker och två såser är inte sämre men mer stadig mat, om ni förstår. Och dessutom kul att äta med allt doppande och pysslande.
Det som är oväntat imponerande och som då som sagt måste ha varit extremt tidskrävande är ändå presentationen av maten. Ingenting bara serveras. Sashimin kommer på en fullastad träbåt där vi plötsligt inser att man kan äta allt, till och med riggen. Vi hittar utsökta pyttesmå konstverk, fjärilar utskurna ur rättika, blommor av lax... Det känns synd att äta upp, samtidigt är det så gott att det är omöjligt att låta bli.
Jaha, foton? tänker ni. Jo det skulle vi så gärna ha haft. Men det bara kändes fel att plocka upp kameran, det skulle helt enkelt ha förstört stämningen totalt.
Och när vi vi väl börjat äta - då glömde vi allt utom maten.
-
Bilder, meny och övrig information hittar ni på Mikados trevliga hemsida, förstås.
-
Och ojoj, vi höll på att glömma - vilken supertrevlig och totalt genomproffsig servitris! Alla i sällskapet kände sig inte helt säkra på ätpinnar, till exempel, men hon visade på två minuter hur man gör och efter det var vi världsmästare allihop.
Varför har vi väntat alla år? Tja, Mikado är inte ett ställe där man spontant tittar förbi för en bit mat. Man måste beställa bord, minst tre dagar innan besöket - man ska faktiskt beställa MATEN tre dagar innan besöket. Vilket krångel!
Men nu förstår vi allt. Nu, när vi har varit där. Det vi har ätit är inget man slänger ihop på en eftermiddag eller ens på en dag. Vi fattar att den behövs tre dagar - minst, skulle vi gissa.
Det är utsökt gott, förstås, men det hade vi förväntat oss. Vi måste ändå särskilt nämna sashimin - vi har ätit mycket sushi i våra dagar och vet hur illa det kan vara ställt med rå fisk. Detta är något helt annat. Det här är fisk, musslor, tång, rom som smälter i munnen, varje bit ett nytt litet smakfyrverkeri. Till slut finner vi oss tuggandes på en pensé - just det, vi äter blommor - och reflekterandes över alla smaknyanser som vi nu förstår ryms i de kommunala vårrabatterna. Shabu-Shabun, buljongfondue med kött och grönsaker och två såser är inte sämre men mer stadig mat, om ni förstår. Och dessutom kul att äta med allt doppande och pysslande.
Det som är oväntat imponerande och som då som sagt måste ha varit extremt tidskrävande är ändå presentationen av maten. Ingenting bara serveras. Sashimin kommer på en fullastad träbåt där vi plötsligt inser att man kan äta allt, till och med riggen. Vi hittar utsökta pyttesmå konstverk, fjärilar utskurna ur rättika, blommor av lax... Det känns synd att äta upp, samtidigt är det så gott att det är omöjligt att låta bli.
Jaha, foton? tänker ni. Jo det skulle vi så gärna ha haft. Men det bara kändes fel att plocka upp kameran, det skulle helt enkelt ha förstört stämningen totalt.
Och när vi vi väl börjat äta - då glömde vi allt utom maten.
-
Bilder, meny och övrig information hittar ni på Mikados trevliga hemsida, förstås.
-
Och ojoj, vi höll på att glömma - vilken supertrevlig och totalt genomproffsig servitris! Alla i sällskapet kände sig inte helt säkra på ätpinnar, till exempel, men hon visade på två minuter hur man gör och efter det var vi världsmästare allihop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)