Mums & prylar

Butternut squash

2012-01-26T19:35:00.001+01:00

Vi ska köpa med oss butternut squash- soppa från Spoons när vi är Malmö på torsdag. Så har vi tänkt hela veckan. Spoons har fantastiska grytor & soppor och har gått ut med att de provsäljer den där nya sorten på Coop på Malmö C.

Men finns där nån soppa att köpa med sig när vi kommer dit? Icke. Eller jo, man kan köpa den ur en terrin och äta den på stället, ser det ut som, men att balansera en sån burk på offentlig transport - nej nej, det ger vi oss inte in i.

Jaha, så vad gör man? Kollar på innehållsförteckningen, googlar på recept och köper med sig råvarorna hem för eget soppkok förstås. Vi ÄR faktiskt Mums & Prylar.

Gul lök, vitlök, tärnad squash (den är hal, kan vi säga), spiskummin, röd chili, kycklingfond och en skvätt grädde. Det blir en rund, lite diskret soppa. Men oj oj oj så god! Särskilt när vi lägger i ett skivat grillat kycklingbröst.

Vi har ingen aning om det är så här Spoons soppa smakar, men gör den det, då har de en vinnare. Fortsättning följer!

Kapitulation

2012-01-21T14:07:00.001+01:00

Där klarade vi inte trycket längre. Årets första semla kommer från Patisseriet i Lund.

Äppelflarn

2012-01-15T11:35:00.000+01:00

Vi håller fortfarande på med att hitta ursäkter för att äta hemmalagad vaniljsås och tackar Sockerbagerskan för den senaste, äppleflarn. Vi gör dem utan kanel och socker - penslar istället med aprikosmarmelad utrörd i litet vatten sådär halvvägs inne i bakningen. Gott!

Spenatsoppa quick and dirty

2012-01-14T14:00:00.001+01:00

Vi gillar ICAs påsar med färdigsköljd babyspenat, helst den ekologiska då förstås. Nu har de där påsarna som ligger i kylen varit hos bäst före-datum ett par dagar, så nu får det bli spenatsoppa till lunch.

Det går supersnabbt. Vi skivar en lök på mandolinen och låter den mjukna i en kastrull i lite smör tillsammans med spenaten, massor av spenat har vi, två påsar.

Vi kryddar med nymald vitpeppar förstås, det ger så trevlig, lite nästan lakritsaktig karaktär till soppor med gröna saker. Istället för salt några rejäla stänk thailändsk fisksås. Så en sex -sju dl vatten, kokande*, och - quick and dirty cooking - en fyra, fem matskedar kycklingfond. Någon deciliter créme fraiche i, mixa, serveras med kokt ägg.
Mums!

*så behåller den sin fina, gräsgröna färg

Äppelkompott

2012-01-05T12:34:00.002+01:00

Mums & prylar har frossat i godsaker under helgerna, förstås. Vi har återupptäckt saker som hur gott det är med gröna marmeladkulor. Vi har utforskat användningsområden för hemmalagad vaniljsås, och strävat mot att göra den perfekta chokladfondanten.

Nu är vi mätta som alla kan förstå. Men samtidigt sugna på något litet, litet gott. Därför uppfinner vi en uppfriskande och (vill vi gärna tro) hälsosam efterrätt: äppelkompott med ingefära.

Kompotten är inspirerad av en varm smoothie, 'cold killer', som vi brukar dricka när vi har vägarna förbi Redfellas Juicebar i Malmö. Fast form, minus grönt te och plus kardemumma, där har vi vår kompott.

1,5 (ca) kg svenska äpplen, fast sort
Skal (zest) och saft sv 2 lime och en citron
2-3 msk riven färsk ingefära
2-4 msk flytande honung (efter smak och beroende på hur söta äpplena är)
2 tsk kardemummakärnor, grovt mortlade
1 dl vatten

Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Om skalet har fin röd färg kan litet få sitta kvar, ser snyggt ut. Blanda äpplen, citrussaft och rivet skal, ingefära, kardemumma, honung och vatten i en stor kastrull och låt puttra till ett grovt mos, hur länge beror på hur fasta äpplena är. Vi gillar litet fasta bitar i men det kanske inte alla gör - man gör som man vill!

Resultatet är en frisk, syrlig och litet pepprig kompott. God ljummen men vi tycker bäst om den iskall, litet som sorbet.

Snygg är den också. Eftersom det är mycket citron i oxiderar inte äpplena utan behåller sin friska ljusgröna färg.

Bullbak

2011-12-18T19:37:00.001+01:00

Mums och prylar har inte bakat på ett bra tag, inser vi när vi tar oss an årets saffransbullar.

Lussekatterna blir jättefula. Alltså verkligen jättefula. Men goda! För att inte tala om saffransbutterkakan med mandelmassfyllning, vår specialité. Mums! Nu är det jul igen!

Mat & Destillat, Lund

2011-11-03T14:40:00.001+01:00

Vi tar en höstlovslunch på Mat & Destillat i Lund. Ett ganska nyöppnat ställe som huserar i anrika Konditori Lundagårds lokaler.

Lundagård var vi nästan lite rädda för på slutet. Sista året av sin levnad påminde stället om tv-serien Tårtan. Fast inte på ett bra sätt.

Mat & Destillat påminner också på ett litet konstigt - och bra - sätt om Tårtan. Vi förstår inte riktigt varför, men tror att det möjligen kan handla om de mysiga och otroligt sköna snurrfåtöljerna i bardelen - baksidan är grovt nitad metall och känns liksom väldigt Jan Lööf. Sen är det den mysiga, tillbakalutade atmosfären. Man känner sig direkt hemma, precis som vi tänker oss att man gjorde hos Janos, Frasse och Hilding på Ellens Konditori. Inredningen är mysig utan att vara plottrig eller slafsig, snygg, ren och smakfull utan att vara klinisk. Verkligen en fullträff.

Vi kommer strax efter tolv, och eftersom vi inte har beställt bord och det är fullt får vi ett litet bord precis vid fönstren i bardelen. Två saker är trots den tidiga lunchtimmen slut: Kalvfärsbiffen och menyerna. Nåja, det var ju bara fem saker på lunchmenyn och två av dem var efterrätter, så menyn behöver vi nästan inte. Pannbiff ersätter kalvfärsbiffen, så vi tar en sån och så en lax. Vi jäser i sagda snurrfåtöljer, äter jättegod vetekornssallad och baguette, kollar ut genom fönstret och mår allmänt prima.

Framförallt laxen är jättegod - Hollandaisen till har den där litet kolaaktiga smaken som får oss att gissa att den är gjord på brynt smör. Supergott, med små picklade blomkålar till. Panbiffen är också bra, saftig och lagom kryddad. Vi vet ju inte hur kalven var men det här känns som en helt ok ersättare. Extra plus för de jättegoda skalpotatisarna som vi får till maten. Skalpotatis är oftast så enormt mycket godare än skalad potatis när den är kokt.

Vi kör efterrätt också - Crème Brûlée - litet eftersom det ser så skoj ut, och luktar så gott, när kyparen bränner sockret vid bordet. Jättegod brûlée där man inte har snålat på vaniljen.

Det är litet si och så med en del saker - till exempel undrar vi hur dagens lunch kan vara slut redan vid tolv, och slut på menyer - hm, de verkar ju ändå bara vara fotokopierade blad, det är väl bara att trycka upp några till? Men det gör liksom inget, kyparna är jättetrevliga och serviceminded och när vi får in fisljummet tevatten (ännu en miss) får vi snabbt nytt, hett vatten med många ursäkter och man plockar bort teet från notan sen, upptäcker vi.

Mat & Destillat har bra lunch och är som sagt verkligen supertrevligt, men vi gissar att det blir ännu trevligare här på kvällen. Det här är ju en cocktailbar. Vi smygkikar litet på gårdagens kvällsmeny och konstaterar att de förmodligen har bra mat också, om menyn håller.

Spoons

2011-10-11T19:50:00.000+02:00

Mums och prylar stretar vidare på det nyttiga spåret och upptäcker Spoons, som är lokalproducerade men exotiska grytor och soppor som man köper färdiga. Vi testar alla tre grytvarianterna - tagine, afrikansk kycklinggryta och spansk gryta med choritzo - och kan intyga att det här sannolikt är bland det hälsosammaste i snabbmatsväg som man kan köpa just nu. I synnerhet taginen får oss på fall, fyllig och smakrik, smakar faktiskt som en riktig marockansk tagine. Låg salthalt i grytorna kompenseras med desto mer kryddning, massor med bönor, grönsaker och kikärtor mättar.

Vi kan inte förstå att ingen har kommit på det här konceptet tidigare. Grytor är ju idealisk färdigmat, de blir bara godare av att få stå ett par dagar och räcker som de är med bönor i eller med en brödbit till. Man kan äta dom med sked, de värmer gott och mätt blir man. Långkok blir dessutom bara bättre ju mer man gör är vår erfarenhet. Mer gryta åt folket säger Mums och prylar! Vi vill ha dillkött, kalops, coq-au-vin och texas chili, det vill vi, nu!

Riccardos glass i Halmstad

2011-10-01T09:19:00.000+02:00

Av lite olika anledningar är vi i Halmstad, och eftersom det är fantastisk indiansommar de här sista dagarna i september måste vi ha glass. Riccardos glassbar ligger mitt ute i ingenting, känns det som, men oj vad glada vi är att vi blev rekommenderade att krångla oss dit.

Mycket god italiensk glass, gjord på färska råvaror, inte för söt... här finns också små glasspraliner, mörk choklad fylld med hallonsorbet, till exempel. Det är nästan tur att Riccardos inte tar kort - det här hade lätt kunnat slå över från glassprovning till frossa om inte tillgången till kontanter hade begränsat oss.

Vi njuter av glass och praliner i solen i sällskap med sommarens sista trollslända, en ponny som heter Bill och Halmstadbornas flotta bilar - här är det uppenbarligen Jaguar, BMW och Audi som gäller - och känner att det här var ett perfekt sätt att ta steget över i oktober.

Mums och prylar testar: Anti cancer-mat

2011-09-25T21:14:00.000+02:00

Mums och prylar gillar att testa saker, och är stolta över att vi numera oftast lyckas testa saker litet längre än en halvtimme (som det blev när vi skulle fasta). Förra hösten testade vi att äta enligt konceptet Low carb - high fat under en månad. Vi ska inte ge oss in i debatten om huruvida det är en hälsosam diet eller inte, men vi kan konstatera att den inte var något för oss. Vi var jättemätta, absolut. Baksidan var kronisk halsbränna, och att vi utvecklade en nästan sjuklig aversion mot ägg som tog mer än ett halvår att komma över.

Årets diet trivs vi bättre med, får vi nog säga. Vi provar att äta mat som ska förebygga sjukdom, mer specifikt cancersjukdom men vi misstänker att kosthållning som den här är hälsosam på mer än ett sätt. Och ja, frånsett att magen är litet bekymrad av och till så mår man verkligen utomordentligt prima av den.

I grund och botten handlar det om att fokusera på långsamma kolhydrater och så obehandlad och obearbetad mat som möjligt. Ut med vitt mjöl, ris och socker och in med fullkorn, helkorn och nötter. Det ska vara ekologiskt: Bär, frukt och grönsaker ska man äta mycket, ofta och gärna så varierat som möjligt, obesprutade förstås. Rött kött ska man helst inte äta mer än högst någon gång i veckan och då ska det komma från djur som ätit gräs, det vill säga frigående. Detsamma gäller mjölkprodukter, i den mån man ska äta det, och då ska det gärna vara syrade produkter som till exempel yoghurt. Fisk är bra, särskilt fet fisk som innehåller omega 3, men det gäller att se upp så att man inte får i sig miljögifter som tydligen tenderar att ansamlas i fet fisk. Drycken framför alla är grönt te, som ska dra längre än fem minuter men drickas inom en halvtimme från det man tillagat det.

Det är en rätt så invecklad diet det handlar om och vi ska erkänna att vi inte har fördjupat oss i alla detaljer, men vi gillar de stora dragen. Vi klarar oss finfint utan falukorv och leverpastej, bara vi får kompensera med en köttbit till helgen. Och frigående närproducerad kyckling smakar både mer och bättre än massproducerad. Vi gillar verkligen broccoli och bryssekål, särskilt när vi har ångkokt dem i vår fina lilla ångkokare från Lekue, och vi upptäcker massor av andra spännande grönsaker och rotfrukter när vi börjar titta närmare på ekologiska hyllan så det är ingen konst det där med variationen.

Å andra sidan finns det detaljer som vi helt enkelt har rätt svårt för att anamma som vi nog känner att vi borde: Linfrön, som anbefalls dagligen, särskilt krossade - magen går från att vara lätt bekymrad till full panik. Det går helt enkelt inte att kombinera med arbete och vardagsliv, hur nyttigt det än är, inser vi snabbt. Vi kompromissar skamset med ett par teskedar linfröolja. Ett universalmedel som tydligen ska ha oöverträffade egenskaper är gurkmeja, och det har vi verkligen aldrig varit särskilt förtjusta i. Vi förstår att det ska intas tillsammans med svartpeppar för annars fungerar det inte, så vi tar väl en halv tesked gurkmeja med nymald svartpeppar utrört i litet linfröolja då. Vi funderar litet surt på om vi bör potentera effekten genom att stå på ett ben i månsken och läsa nån ramsa men bestämmer oss för att det får duga med att bara svälja det. Tja, det går ner om man inte känner efter för mycket vad det smakar...

Hösten är förmodligen den överlägset roligaste årstiden att äta den här typen av mat. Det finns ju otroligt mycket grönt och frukt. Vi funderar litet på hur det fungerar i, säg, februari. Vem vet, vi kanske får se - för så här kan vi nog tänka oss att fortsätta äta.

Fast vi hoppar nog över gurkmejan vid närmare eftertanke.
___
Anti-cancerdieten finns beskriven bland annat i David Servan-Schreibers bok Anti Cancer: A new way of life. Dieten finns också beskriven i andra böcker och på flera hemsidor - googla! Den har snabbt blivit populär. Och ja, man går ner i vikt av den också, särskilt om man passar på att prova en annan viktig del av anti cancer-konceptet, nämligen fysisk aktivitet som att cykla, jogga eller promenera raskt minst 30 minuter om dagen.

Bjärhus gårdsbutik

2011-09-25T19:31:00.001+02:00

Mums & prylar är på resande fot och hamnar i Klippan i nordvästra Skåne. Vad gör man där? Tja, man tittar på Yllefabriken, och blir övertalad av en mycket övertygande dam att leta upp en gårdsbutik som tydligen säljer otroligt fantastisk lamminnerfilé.

Vi knappar in Bjärhus på GPS-en och hittar strax en liten trevlig gård med, just det, lamm. Men mycket mer, upptäcker vi. Ekologiska och närproducerade grönsaker och ett otroligt fint utbud av chark, både egen produktion och närliggande gårdar. Bjärhus gårdsbutik, värda ett besök bara för att titta. Och lukta!

Hemma igen lagar vi till prinskorv, wienerkorv och en korv som vi i ärlighetens namn är rätt skeptiska till, åbyböjen. Den sistnämnda är kryddad med senap, pepparrot och...rödbeta? Den visar sig vara väldigt god, svensk i smaken liksom, inte för mycket, inte för lite - lagom. Åbyböjen. Tydligen en storsäljare.

Senare blir det lamminnerfilé som steks snabbt i smör och sen går klart en tio minuter i ugnen. Jodå. Otroligt fantastiskt gott med ugnsbakade rotfrukter till.

---
Annat från Klippan: Torsson.

Libanesiskt! Wow!

2011-08-13T16:30:00.001+02:00

Mums och prylar har ärende i Malmö och passar på att äta libanesiskt på ett nyöppnat ställe. Det finns en fantastiskt aptitretande meny men när vi börjar beställa visar det sig att nästan inget av det som står på menyn finns att få idag.

Vad som finns är en massa annan mat, förklarar den trevlige mannen bakom disken - just idag till exempel kyckling och lammkotlett, och så litet olika sallader och tilltugg. Vi beställer väl litet av varje då och ber mannen plocka ihop utifrån sina preferenser.

Och wow, det säger vi bara. Wow! Fräscht, mycket och framförallt spännande.

Kycklingkebaben, om vi ska börja i den änden, är väl mer traditionell men kommer in med tre såser varav en är så stark att håret krullar sig.

Kyckling- och salladtallrikarna dignar av den ena salladen mer spännande än nästa. Är det där...rabarber? Ooh, aubergine och citron! Persilja och inlagd lök? Jodå!

Gott, mycket och, visar det sig när vi ska betala, billigt dessutom. Vi brukar inte skriva ut pris men här måste vi ändå säga att 244 kr för dessa tre jätteportioner av smakupplevelser inklusive dricka är nästan löjligt billigt. Prisvärt är bara förnamnet.

Babu Al-hara heter stället som man hittar i hörnet Vårgatan-Lundavägen, mittemot köpcentret Entré. Missa det inte!

Lunchlåda med smørrebröd

2011-08-11T08:04:00.001+02:00

Mums och prylar har blivit ordentligt danskinspirerade efter en Köpenhamnsresa härförleden, då vi bland annat införskaffade en liten praktisk och snygg lunchlåda. Idag lägger vi smørrebröd i lådan.

Grovt rågbröd, gårdagens pankopanerade stekta spätta och skivad kokt kall nypotatis blir bra lunch. Vi har ingen remouladsås men senapsvinägrett med salladslökhack, kapris och rostade solrosfrön blir god topping. Allt ligger fint i smørrebrödsfacken och de små frysklamparna som hör till vår lunchlåda gör att den kan pryda vårt skrivbord tills det är lunchdags.

Hörby. Scan. Gatukök.

2011-08-06T17:26:00.001+02:00

Gatukökshamburgare kan få en att vilja inleda meatless monday hela veckan. Hamburgaren 'Pepper Jack' på Scan-gatuköket i Hörby är väl inget undantag direkt men ändå hyfsad. Vi provar inte hamburgare hos konkurrenten Sibylla en bit bort. Det finns gränser för vad vi klarar.

Geist, Köpenhamn

2011-08-02T14:33:00.001+02:00

Mums och prylar gör en utflykt till Köpenhamn och passar på att prova Restaurant Geist på Kongens Nytorv.

Vi har blivit ihärdigt tipsade om den här restaurangen som ska vara något alldeles extra. Kocken och restauratören Bo Bech som driver Geist har ett förflutet på flera michelinstjärnade restauranger och dessutom på Petri Pumpa i Lund, han är alltså namnkunnig person som bland annat varit programledare för den danska varianten av Kniven mot strupen. På hemsidan finns gott om ambitioner: Geist är sinnestillstånd, kärlekshistoria och för alla och vi gillar ju konceptställen så det här är säkert något för oss, tänker vi och bokar bord (ett måste, verkar det som, även en måndag).

Det vill säga, vi tror att vi bokar bord. På plats i de stramt inredda lokalerna möts vi av en leende hovmästare som anvisar oss plats i vad vi först tror är baren men som visar sig vara första parkett framför köket som tidsenligt är helt öppet. Och kliniskt fritt från kladd, spill och höjda röster - fascinerande att se. Helt klart kul ställe att sitta och äta på även om den i sällskapet som har ryggproblem har det litet jobbigt på barstolen efter någon timme. Nåja, vi hade säkert fått byta till ett bord inne i restaurangen om vi sagt till och nu gjorde vi inte det så vi får väl skylla oss själva.

Menyn är inte egentligen uppdelad i för-, huvud och efterrättssektion, snarare i litet lättare rätter, mer mat och så litet sötare mat, blir vi instruerade av en leende servitris. Ok - men i praktiken, upptäcker vi, är det samma sak och vi inleder alltså lätt, går vidare till mer och avslutar med sött, så konventionella är vi.

Beskrivningen av rätterna är ett par-tre nyckelord och bara på danska så här inleds en spännande upptäcksresa särskilt för oss som är rätt dåliga på danska, men servitrisen förklarar tillmötesgående.

Kammuslinger...salat visar sig vara grillad (?) sallad och två fantastiskt goda kammusslor, trevligt och mycket intressant.

Rustik kalvlevertartar...tun...hindbær är alltså en grov tartar med frystorkade (?) hallon och ja, vad nu tun är blir vi mycket osäkra på men vi stannar för tonfisk. Gott, intressant och diskret, får man väl sammanfatta det med. Hallon och kalv är en intressant kombination och gott ihop, jodå.

Sursøde majrover...ingefaer...fjordrejer är en annan diskret och på den vita tallriken nästan osynlig liten rätt där råa fjordräkor gömmer sig under tunna skivor av majrova med litet, litet ingefärssmak. Intressant kombination det också.

En sak är säker: Man blir inte mätt i magen av det där, även om man blir kungligt underhållen både av maten och så köket förstås. Man sitter hela tiden och gissar vad som tillagas och imponeras av disciplinen och farten. Det kalla köket som finns till vänster om oss är särskilt rappt och exakt och när det mals peppar eller hyvlas choklad över rätter kommer där vips fram en liten pensel som sopar bort alla vilsekomna korn eller flagor på tallriken.

Vi behöver mer mat och beställer in Pattegris...grov kartoffelmos...saltet smör för det verkar gott och rejält. Det är riktigt, riktigt mör spädgris som påminner om konserverad tonfisk i konsistensen. Över den rikligt med sifonerat smör - det var ett tag sedan vi stötte på sifonerade saker men här är alltså ett exempel på att traditionen lever - och under potatis, tja, puré kan vi väl kalla det. Vi hade väntat oss grovt kartoffelmos och blir här faktiskt litet besvikna på den visserligen välsmakande men litet sega och släta purén. Vi blir rekommenderade en trevlig fransk Pinot noir till grisen och den träffar helt rätt.

Oksehale...løg...blomsterkrasse är nog oxsvans med grillad salladslök och krasse. Otroligt mört och välsmakande kött, igen, fantastiskt gott och fungerar utmärkt till grönsakerna med grillbeska.

Kylling...persille....peberod - här blir vi oroliga för att någon har tappat bort halva rätten men det är tydligen så här den ska se ut. Späd palsternacka, tror vi möjligen att grönsakerna kan vara. Puréer igen, ren persiljepuré är superintressant smak men rätt så påträngande - pepparrotspurén känns mer konventionell. Kyckligen är litet, litet i underkan tillagad för vår smak - inte direkt rå, men en minut till hade inte gjort något.

En annan rätt som är litet på gränsen till vad vi tycker är färdiglagat är Kalvbrissel...kantareller...sommertrøffler, där brässen faktiskt är röd i kärnan. Ett annat bekymmer är att de verkligen utsökta kantarellerna slår ihjäl smaken av brässen fullständigt - man får fokusera på konsistensen och det kanske är meningen. Men kantarellerna är verkligen goda, det ska vi understryka.

Vi är kräsna, det står vi för - och känner att vi nog vill mena att de där huvudrätterna som vi vill kalla dem inte riktigt sitter till hundra procent. Inte riktigt.

Vi är faktiskt rätt så mätta men nu ska vi ha efterrätt, det ska vi. Framförallt ska vi ha 2009 års dessert, nämligen Vanille...sorte oliver... engelsk lakrids. Och ojojoj vilken fullträff att kombinera oliver och vanilj! Fantastiskt gott - ovanpå glassen något knäckigt som kanske kan vara maräng eller...ja, vi vet inte vad men den här efterrätten, den...!

Men, faktiskt - vi tycker att Mælkechokolade...daggammelt bröd är ännu godare och det vill alltså inte säga litet. Ett flan av krispiga, knapriga och helt osötade rågbrödssmulor ovanpå tjock, fast grädde och med mjölkchoklad rivet över. Osannolikt gott - och då känns det nästan som att servitrisen vill avråda oss från den här beställningen. Det var ju tur att vi framhärdade! Fantastiskt.

Sist men inte minst Bananolivenoliesorbet...bagt hvidtchokolade där banan som sorbet är mycket gott till smulor av vad som väl är bland annat bakad vit choklad då. Mums!

Det är nog så här, känner vi, att desserterna är Geists absoluta forte, i alla fall just nu. Vi vill att Geist ska öppna ett konditori och bara fortsätta och fortsätta göra så här goda och intressanta desserter. Som sagt, det kalla köket kan sina saker!

Annat observerat på Geist:

I det kalla köket arbetar bara kvinnor. I det varma köket bara män.
Alla servitriser, och hovmästaren, ser ut att vara i gymnasieåldern och är klädda i vita t-shirts och Acne-jeans. De ler - på slutet får vi en ny servitris som inte ler hela tiden och då tycker vi nästan att hon är litet barsk. Alla är otroligt proffsiga och personliga på ett liksom bekvämt sätt.
Toaletterna finns en trappa ned vid vinkällaren. Där all allt målat i svart och grått. En av oss tycker att det är litet spooky där nere och kommer plötsligt på varför - toaletterna är ljudsatta, alltså, det finns inbyggda högtalare i väggarna som spelar upp regn- och åskmullerljud. Koncept, som sagt.

Ja, de var Geist det. Sammanfattningsvis intressant men det går inte riktigt, riktigt i mål med huvudrätterna och nog inte med förrätterna heller.

Men nu ska vi byta perspektiv: För vi måste påpeka att det är fullt möjligt att sätta sig i Nyhavn ett stenkast bort och för ungefär lika mycket pengar få sig serverad en slafsig spaghetti bolognese med banana split till efterrätt. Och det är ju vad de flesta Köpenhamnsturister gör, väljer mat utan ambition eller omtanke eller ens tanke och betalar för det också. Och det är bara dumt när man har Geist i grannskapet.

Alltså: Med tanke på läget, upplevelsen, ambitionen och maten är Geist otroligt prisvärt. Otroligt. Om man inte har bord på Noma (och hur sannolikt är det) är det tveklöst hit man ska gå för middag när man besöker Köpenhamn.

No knead nötbröd

2011-07-31T12:26:00.000+02:00

Vårt no knead bread i går blev en stor succé och vi vågar oss nu på att höja insatserna med att göra en variant på vårt eget helkornsbröd.

Vi blandar ungefär två dl av Saltå Kvarns 4-kornskross med tre dl fullkornsdinkelmjöl, en halv tsk torrjäst, en halv msk salt och en dl vardera av hasselnötter, valnötter och solroskärnor och rör om väl. Sen i med 3 1/2 dl kallt vatten. Vi har inte blötlagt krossen men chansar på att det ska gå bra ändå, det ska ju stå och jäsa länge.

Det fungerar alldeles utmärkt. Degen blir visserligen ganska kompakt jämfört med den vi gjorde på Manitoba Cream, men den har höjt sig efter 16 timmar och visar alla tecken på att ha jäst. Litet seg i konsistensen när vi tar upp den på bakbordet, där vi har sesamfrön och linfrön istället för mjöl, och drar ihop ändarna med blöta händer. Vi vänder upp degbullen på en bakduk med sesam- och linfrön och så får den vila två timmar. Vi gräddar den exakt som det vita brödet.

Resultatet är ett ganska tungt bröd. Vi kan förstått inte hålla oss från att skära en skiva av det ljumma brödet som luktar otroligt gott, även om vi gissar att det här brödet når sin fulländning när det vilat ett dygn eller så invirat i en handduk. Men det är underbart gott och nötigt i smaken, fantastiskt med litet färskost och salladslök på. Vi har en vinnare.

Brogatan i Lund

2011-07-29T12:27:00.003+02:00

Restaurang Brogatan har öppnat en filial på hotell Lundia i Lund och vi kör lite semestertorsdagshäng med en kollega. Moules et frites på barmenyn går inte att motstå.

Goda, aromatiska musslor i mängd. Mums! Pommes fritesarna är kanska lite bleka och slappa, men det överser vi med - det var musslorna vi var ute efter.

Mycket serviceminded servitris bekräftar samma närodlat-ekoprofil som Malmödelen.

Sammanfattningsvis ett bra ställe att hänga på, avspänt och mysigt.

Lunch, onsdag

2011-07-27T13:58:00.002+02:00

Mums och prylar ägnar sig den här veckan åt botgöring efter frosseriet i Berlin. Det blev ju apfelstrudel, käsetorte, kaiserschmarrn, schnizel, grillhaxe och allt vad det var mest varenda dag. Men nu är det andra tider!

Dagens lunch uppifrån och medurs: No knead helkorns- och nötbröd, lättkokta puylinser med senapsvinägrett, sallad på kamutvete och rostade hassel- och valnötter med dressing av citronsaft, olivolja och färsk mynta, quinoa med svarta oliver och fetaost, färsk spenat, tonfisk- och färskoströra och i mitten hommous.

Till det en skiva halloumi och en ägghalva.

Vi tackar våra sju år i härligt mångkulturella Malmö för inspiration, gräver fram en gammal re:orient-cd och slår oss ned på vår frodiga kubainspirerade balkong med våra lunchtallrikar. Och mår som prinsar och prinsessor. Häpp!

Mums & prylar testar: No knead bread

2011-07-25T21:37:00.002+02:00

Den här helgen har verkligen gått i moll. Vi känner att vi behöver litet comfort food och bestämmer oss för att göra något av det trösterikaste vi vet i köket, nämligen att baka bröd. Efter tips från olika håll prövar vi det just nu hypade no knead bread.

Ok. Det här brödet ska inte knådas. Alls. Vanligt vetemjöl går enligt instruktionerna bra, men vi fegar ur här och tar Manitoba Cream. Jan Hedh tittar förebrående på oss från mjölpaketet när vi rör samman 7 dl mjöl, 1/2 msk salt och ca 20 gram torrjäst med 3 1/2 dl kallt vatten. Men vi är ståndaktiga - inte knåda!

Vi sätter plastfilm över bunken och sen glömmer vi nästan bort att vi har en deg på jäsning. Den står där i 18 timmar. När vi till slut tittar till den får vi en överraskning: Degen är bubblig och fuktig, påminner litet om fördeg - poolish.

Och när vi häller upp den på mjölat bakbord får vi en överraskning till - degen har bildat gluten, av allt att döma, seg och trådig. Det här ser ju lovande ut!

Vi välter upp degen på mjölat bakbord och följer - igen med viss tvekan - instruktionen att vika ihop ändarna på degen med blöta händer. Det visar sig gå alldeles utmärkt. Vi lägger upp degbullen med de invikta delarna nedåt på en mjölad kökshandduk och viker ihop den. Nu ska den jäsa två timmar till.

Vi engagerar oss i det här stadiet i att skruva av knoppen på vår Le Creuset-gryta som brödet ska gräddas i. Vi har visserligen information om att den där knoppen tål uppemot 250 grader men törs inte chansa. Den ersätts av en mutter så länge - grytan ska ju vara tät.

Grytan ställs tom i ugnen som värmts till 250 grader. Sen välter vi med viss möda ner vår degbulle i den värmda grytan, tur att det inte ska spela någon roll hur det ser ut i grytan tänker vi och sätter på locket. Så in i ugnen med grytan igen i en halvtimme, sen av med locket och så ytterligare 15 minuter utan lock för att få knaprig yta.

Resultatet?

Ett fantastiskt vackert och väldoftande bröd med fylligt innanmäte och krispig, knaprig yta. Vi hade aldrig kunna drömma om att det skulle bli så bra. Man gör ju faktiskt nästan ingenting med degen!

Vi gissar att det faktum att brödet gräddas i en tättslutande gryta liksom kapslar in fukten. Gjutjärnet ger väl sannolikt jämn värme, ungefär som en baksten.

Det här är intressant att utveckla tänker vi och rör omedelbart ihop en ny deg med grovt mjöl, nötter och fyrkornskross - fortsättning följer!
-
Mer om no knead bread: The Times instruktion och reportage.
-
Soundtrack vid den här bakningen är förstås Amy Winehouse.

Apfelstrudel

2011-07-24T20:50:00.004+02:00

Efter currywurstavsmakningen tar vi en trevlig liten promenad i stadsdelen Prenzlauer Berg. Det visar sig vara sådär bohemiskt chic och liksom ekologiskt. Vi hittar ett pyttelitet bageri-lunchställe-fik med alpstuk som har hemlagad apfelstrudel och det måste vi ju prova. Gigantisk bit strudel med vispgrädde smakar bra och vi blir oerhört mätta.

Stället heter Meierei och ligger på Kollwitzstraße 42.

Schnizelsyltan

2011-07-24T20:48:00.002+02:00

Nyanlända till Berlin äter vi en jättefrukost på varuhuset Kaufhaus des Westens på Kurfurstendamm. Trots det blir vi faktiskt hungriga igen framåt tretiden.

Off-off Kurfurstendamm hittar vi vad som bara kan beskrivas som en riktig sylta. Stoppningen i stolarna har gett sig för länge sen och i ett hörn sitter en kvinna med hennafärgat hår som ser ut som hon suttit där sen 1973.

Men dagens är schnizel. Och vilken schnizel! Nystekt, frasig, mör inuti. Maten, även de kokta potatisarna, kommer på momangen och är så varm att man bränner sig. Otroligt - vilket även gäller priset , ser vi när notan kommer. Motsvarande en femtilapp per kuvert får man verkligen säga är prisvärt.

Currywurst

2011-07-22T13:15:00.003+02:00

Vi vill äta currywurst i Berlin och anser att vi är värda det bästa. Därför tar vi oss in i forna östberlin, Prenzlauer Berg, för att leta upp det legendariska gatuköket Konnopke's under högbanan.

Mödan värt? Absolut! Om inte annat för att se korvdamerna som vant slänger ihop korv, pommes och en massa ketchupmed curry och majonäs åt oss. Gott är det också.

Om Konnopke är gammalt och ärevörigt så är Witty's utanför KaDeWe currywursten för dagen med en bio-ekoprofil. Allt är ekologiskt, försäkrar kvinnan i luckan glatt på utmärkt engelska. Nyttigt! lägger hon glatt till. Kostar dubbelt mot Konnopkes och smakar nog lite bättre...framförallt pommesen.

Ja, det var Currywurst det.

Vår Kubanska balkong

2011-07-13T11:17:00.001+02:00

Vi har numera balkong - i väntan på stundande renovering och fönsterbyte en sliten skönhet. Vi inreder den inspirerade av en dokumentär om odling på Kuba (vad skulle vi ta oss till utan Kunskapskanalen?).

På Kuba, som ju har haft vad man kan kalla litet problem med import och export, har man odlat upp i princip alla trädgårdar och jordplättar med saker som går att äta eller använda. På balkonger och innegårdar odlar man i allt - gamla tvättställ, bildäck, hinkar, PET-flaskor...

Vi odlar alltså ätbart på vår balkong. Vi har tomater, förstås, och ärtor. Massor av kryddor - rosmarin, timjan, lagerblad och mynta ska vara lättodlat och visst växer det bra.

Men till vår överraskning upptäcker vi att basilikan som vi köpte på Konsum när vi skulle göra basilikaolja frodas otroligt bra när den får stå litet bortglömd i en gammal kruka i ett hörn. Till och med koriandern växer så det knakar - och en gammal vitlök som vi petar ner i jord i en gammal teburk skjuter långa, gröna och välsmakande skott.

Smultronen mognar i två amplar och vår mest vågade satsning - en druvranka i en gammal hink - är redan full av dignande klasar och måste bindas upp som stöd.

Kan man döda det kan man röka det

2011-07-09T21:53:00.003+02:00

Gör ett pitstop i Kåseberga på Österlen. Vi går förbi det hypade men i dag glest befolkade Vendel Ales stenar till det folkliga Ahls fiskrökeri. Jättegott med stekt strömming med skivad rå lök!

Vi tar en tur in i butiken förstås. Utbudet får en att fundera på om de arbetar efter devisen 'om det simmar kan man döda det och kan man döda det så kan man röka det'. Men strunt samma, vi köper med oss en favorit, nämligen rökt torskrom.

På väg till bilen går vi in på Vendel iallafall. Vi har just kommit ihåg att de är ett av de ytterst få ställen i Sydsverige som har Mighty Leaf-te.

Tyvärr har personalen ingen koll på sortimentet alls och verkar mer intresserad av att samtala med sina bekanta än att se till att vi får det vi betalar för - vilket visar sig vara te som nog legat i samma glasburk sedan 2005. Smaklöst är bara förnamnet.

Vi tänker nog om när det gäller beslutet att prova Vendels dining-room.

Önskekost

2011-07-08T19:20:00.003+02:00

Semestern inleds och för att liksom fira det lite extra får delar av Mums och prylar önska vad som helst till middag. Då blir det lasagne.

Vi gillar lasagne och gör den med utgångspunkt i vårt LCHF-expriment i våras. I Anna Halléns kokbok 'LCHF husmanskost' (Bonnier fakta) byts bechamelsås ut mot lika delar crème fraiche, vispgrädde och riven Västerbottensost. I stället för pastaplattor används skivad aubergine. Vi saltar ur auberginen någon timme och ugnsbakar den med litet olivolja på medelvärme en stund så den blir mjuk.

Det blir gott. Smakar allt annat än mjölstabbigt och jolmigt. Ostsåsen är litet syrlig och det ger intressant karaktär.

Ärlig mat på Bakfickan i Visby

2011-07-07T07:21:00.002+02:00

Mums och prylar är på besök i Visby under Almedalsveckan och blir bjudna på middag av en man som, visar det sig, har ätit på Noma. Vi känner djup respekt och stor ödmjukhet och ber vederbörande ge sina omdömen om kvällens middag som aväts på resturang Bakfickan vid torget i Visby.

Ok. Det är kanske inte i närheten av Noma det här, det fattar vi också. Men sammanfattningsvis är det ärlig mat. Förrättens toast Skagen bedöms vara litet väl alldaglig och frågan om färska räkor och hemgjord mayo hänger i luften. Sillröran på gotlandslimpa från Raute stenugnsbageri är kanske nästan för söt, och sillen hade kunnat få vila i lagen några dagar till, men fungerar med pomeransen i brödet. Jodå.

Till huvudrätt väljer vi vad som servitrisen menar är Bakfickans storsäljare - Stekt strömming med kajpsmör och potatismos samt fisksoppa med aioli.

Strömmingen är het, nystekt och frasig. Lagom salt, kajpsmöret (vi förstår att det är frågan om någon slags ramslök) är underbart till.

Fisksoppan är god men litet slätstruken, inte så fyllig och kryddig men går absolut ned.

Vi dricker öl från ett lokalt bryggeri till och det är mycket bra, likaså knäckebrödet.

Till dessert får vi rekommendationen jordgubbar med glass på filmjölk och mynta. Till saken hör att vi sitter ute och vid det här laget fryser ända in i märgen trots att Backfickan försett oss med filtar. Glass? Men visst. Och det visar sig vara mycket intressant glass det där - jättegod! Ostbrickan är också fin med lokalproducerade ostar.

Det är ärlig mat det här, tycker vår Nomaveteran. Rakt på sak, husmanskost. Det är inte illa.

Trevlig servitris och fantastisk miljö med kyrkoruinen som fond gör det till en kväll att minnas, liksom för Mums och prylars del då det intressanta bordssällskapet som generöst delar med sig av sina Noma-minnen. Nå, vi tackar för en god middag och en trevlig kväll!

Mrs Brown tas till nåder igen

2011-07-02T14:21:00.001+02:00

Vårt hjärta krossades när Mrs Brown vid Davidshall i Malmö serverade halvrå Bosarpakyckling vid en affärslunch för drygt ett år sedan. Idag vågar vi oss ändå in på en snabb lunch - fiskkaka, satsar vi på, oförskräckt.

Den är otroligt god - perfekt - skyhögt prisvärde. Vi förlåter härmed Mrs Brown för det där med kycklingen.

Lunch i Lund - Vespa

2011-07-01T12:27:00.001+02:00

Tjuvstartar helgen med en lunch på Vespa vid Clemenstorget i Lund. Mycket tonfisksallad och god med en massa kapris och annat mumsigt. Sällskapet tar in pizza Uno med mozzarella, tomater och salami. Den är också god, lite svårforcerad och med ett hårstrå som oväntad ingrediens, men den går ner, det gör den.

Gotatis

2011-06-26T16:13:00.001+02:00

Skrubbad och delad färskpotatis penslad med olivolja och kryddad med ramslök och flingsalt som rostas i 175 grader ca 30 minuter.

Det blir gotatis.

Kex

2011-02-18T12:46:00.002+01:00

Vi har kört ett LCHF*-test under en månad. Det har varit tufft. Visst, vi har varit mätta. Men vi har aldrig haft så mycket halsbränna i hela vårt liv, och vi har aldrig varit så trötta på ägg.

Några bra saker har vi dock fått med oss. En av dem är nedanstående nötkex som är supergoda och en god ersättning för bröd om man har desperat brödlängtan:

Gör först nötmjöl genom att mixa nötter och frön till konsistens ungefär som grovt mjöl - vi gillar när det är nötbitar i och det fungerar också. Svårt att säga hur mycket nötter man behöver mixa men överblivet mjöl kan sparas i burk i kylen. Vi tog senast 200g hasselnötter, 4 dl valnötter, en eller ett par dl cashewnötter och så ett par msk sesamfrön. Solrosfrön är också gott i. I teorin kan man säkert göra kexen på mandel och frön – för nötallergiker, om de tål frön & mandel förstås.

Rör ihop 3 dl nötmjöl, 1 tsk bakpulver och ett par krm salt och knäck ner 3 ägg. Rör till en konsistens som ska vara mer smet än deg. Om äggen är stora kan man behöva litet mer nötmjöl.

Bre ut så tunt du kan på bakplåtspapper (vi använder bakplåtspapper i silikon, fungerar superbra) och grädda 15 min i 175 grader. Man kan strö litet nöthack eller frön över för snygg finish innan gräddningen, som finlir.

Ta ut och skär i lagoma kexrutor (smaksak hur stora) och lyft över på ugnsgallret med en stekspade. Torka kexen i 50-75 graders ugnsvärme tre kvart sådär. Kexen ska vara spröda och torra, inte sega. Klart!
___
* Low Carb High Fat

Hos bambu-kejsaren

2011-02-12T09:43:00.002+01:00

Så har vi varit där till slut. På Mikado i Östersund. Vi började drömma om det redan för många, många år sedan. Då låg Mikado i Brunflo, sen brann den resturangen ner men nu har den återuppstått bredvid regementesområdet med magnifik utsikt över Frösön.

Varför har vi väntat alla år? Tja, Mikado är inte ett ställe där man spontant tittar förbi för en bit mat. Man måste beställa bord, minst tre dagar innan besöket - man ska faktiskt beställa MATEN tre dagar innan besöket. Vilket krångel!

Men nu förstår vi allt. Nu, när vi har varit där. Det vi har ätit är inget man slänger ihop på en eftermiddag eller ens på en dag. Vi fattar att den behövs tre dagar - minst, skulle vi gissa.

Det är utsökt gott, förstås, men det hade vi förväntat oss. Vi måste ändå särskilt nämna sashimin - vi har ätit mycket sushi i våra dagar och vet hur illa det kan vara ställt med rå fisk. Detta är något helt annat. Det här är fisk, musslor, tång, rom som smälter i munnen, varje bit ett nytt litet smakfyrverkeri. Till slut finner vi oss tuggandes på en pensé - just det, vi äter blommor - och reflekterandes över alla smaknyanser som vi nu förstår ryms i de kommunala vårrabatterna. Shabu-Shabun, buljongfondue med kött och grönsaker och två såser är inte sämre men mer stadig mat, om ni förstår. Och dessutom kul att äta med allt doppande och pysslande.

Det som är oväntat imponerande och som då som sagt måste ha varit extremt tidskrävande är ändå presentationen av maten. Ingenting bara serveras. Sashimin kommer på en fullastad träbåt där vi plötsligt inser att man kan äta allt, till och med riggen. Vi hittar utsökta pyttesmå konstverk, fjärilar utskurna ur rättika, blommor av lax... Det känns synd att äta upp, samtidigt är det så gott att det är omöjligt att låta bli.

Jaha, foton? tänker ni. Jo det skulle vi så gärna ha haft. Men det bara kändes fel att plocka upp kameran, det skulle helt enkelt ha förstört stämningen totalt.

Och när vi vi väl börjat äta - då glömde vi allt utom maten.
-
Bilder, meny och övrig information hittar ni på Mikados trevliga hemsida, förstås.
-
Och ojoj, vi höll på att glömma - vilken supertrevlig och totalt genomproffsig servitris! Alla i sällskapet kände sig inte helt säkra på ätpinnar, till exempel, men hon visade på två minuter hur man gör och efter det var vi världsmästare allihop.

Bibbis bouillabaisse-paj

2011-01-17T19:43:00.001+01:00

Idag besökte vi vår goda vän Bibbi för en arbetslunch. Kontraproduktivt koncept, arbetslunch, i alla fall hemma hos Bibbi.

Tanken är ju att man ska jobba men det glömde vi helt när lunchen kom på bordet.

Vi blev tysta och kunde bara koncentrera oss på maten. En guldgul, doftande paj med räkor, vitlök och saffran. Vi döpte den raskt till Bouillabaisse-paj - som fyllig fisksoppa i fast form i ett frasigt pajskal.

Recept? Tyvärr. Pajen var helt improviserad. Otroligt men sant.

Mums och prylar äter fisksoppa

2011-01-03T12:59:00.001+01:00

Vi inleder den första arbetsdagen 2011 med att prova en fisksoppa från Klostergatans fisk i Lund. Det visar sig vara en anspråkslöst trevlig liten krog som - sägs det - ska ha en av de bättre dagens lunch i stan. Efter lite diskussion och instruktion från personalen bestämmer vi oss för att ta med soppa med aioli (finns tydligen alltid på menyn) och värma den hemma.

Vi vet inte om det blir något missförstånd här, men den soppa vi får med oss är definitivt varm redan. Nåja, man får väl ge den ett uppkok ändå för att fisken som kommer tärnad och rå i en separat påse ska få gå klart.

Soppan är jättegod, verkligen, men ett stort frågetecken för de gigantiska bitarna av gul lök och halvrå morot som vi hittar i.

Skulle inte de silats bort? Här fick vi inga instruktioner. Vi kan förstå att de har en roll då soppan kokas, men det kan ju inte vara meningen att de ska befolka soppan när den serveras, åtminstone inte i det skick de är - moroten påminner snarast om hästgodis. Hm. Vi pillar bort dem, det verkar riktigt.

Fulchoklad

2010-12-18T09:21:00.001+01:00

Julen är, enligt vår bistra erfarenhet, högsäsong för fulchoklad. Ni vet den där chokladasken av okänd extraktion (fd öststaterna är dock prime suspect) med praliner där allt utom spriten är något annat än vad det utger sig för att vara. Den lilla, lilla tvålsmaken.

Eftersom man har fått den av gamla tant Märta (snäll och välmenande men mycket, mycket sparsam) leder den ofta till en härva av lögner. Vi som har det lite jobbigt med att ljuga kämpar med att variera eufemismerna: Spännande, intressant, vad roligt med en ny sort istället för samma gamla Aladdin et c et c.

Häromveckan kom en arbetskamrat till oss på ett användningsområde som faktiskt verkade lovande: Pralinerna kanske kan användas i bakning! Sagt och gjort, pralinerna smältes ned i en kladdkaka.

Hur det smakade? Jodå. Intressant och spännande, kan vi säga. Verkligen.

Bra bullar

2010-11-23T20:10:00.001+01:00

Det är lite tråkigt, kallt och mörkt så här sista veckan av november. Vi piggar upp oss med saffranssnäckor.

Vi kan bara konstatera, i år igen, att Espresso House har så vansinnigt saftiga och goda snäckor. Helt fantastiska. S:t Jacobs stenugnsbageri kommer inte i närheten alls på långa, långa vägar (till höger på bilden).

Har expediten på Espresso House själv ätit av bullarna? Är det därför hon är så hjälpsam och glad? Ropar 'trevlig kväll' när vi går ut genom dörren. Och det blir det ju när man blir så trevligt bemött.

Spettekaksmassakern

2010-11-20T10:38:00.001+01:00

En av oss får en spettekaka som föreläsartack och nu har den stått ett par dagar på köksbänken som ett dåligt samvete. Vi gillar inte spettekaka, har vi tänkt, vad sjutton ska vi göra av den? Det är ju ett förhållandevis exklusivt bakverk så man kan ju inte slänga den. Man kan för övrigt inte slänga mat hur som helst, tänk på barnen i Afrika (det senare fick vi höra som små och det har satt sig som trolldeg i medvetandet).

Vi får ett ryck på lördagsmorgonen. Den måste bort! Nu ska den ätas! Vi kastar oss över den med de vassaste verktyg vi hittar och förbereder oss på sockerchocken.

Och så visar den sig vara vansinnigt god. Vilka spettekaksreferenser vi än har så måste det ha varit frågan om direkt undermåliga exemplar. Den här är utsökt - frasig, luftlätt, balanserad sötma, anad äggsmak och torr fräschör från potatismjölet. Vi står vid diskbänken och njuter till sista smulan.

Bagare? Fricks Spettekaksbageri i Billinge. www.fricks.se

Chili cheez doodles

2010-10-29T19:48:00.001+02:00

Mums och prylar testar en nyhet: Chilli cheez doodles, eller som vi föredrar att kalla dem, knorpar med chillismak.

Gott får vi säga. Extra sting sådär efterpå. Litet djupare färg och smalare form gör att man kan skilja dem från traditionella ostbågar vilket kan vara viktigt om man har båda sorterna på bordet.

Knorpar, varför då? Jo för så låter det när man äter dem! Knorp knorp knorp.

Älska mat

2010-10-24T18:57:00.001+02:00

Mums och prylar går på matmässa på Slagthuset i Malmö. Det är otroligt mycket folk och otroligt spännande. Vi äter ostron - första gången för en av oss - och testar chokladfontän. Vi smakar på allt från chokladporter till jordnötsbiffar.

När vi blir trötta slår vi oss ned på den skånska grisfesten som är det enda stället på Slagthuset som är glest befolkat den här dagen. Konstigt - för buffén med spädgrislägg, helstekt kotlettrad, ugnsbakade rotfrukter och surkål är suveränt god och full av karaktär.

Froosh

2010-10-22T07:58:00.001+02:00

Vi dricker Froosh. Det smakar banan. De har ett manifest.

Dansk matlagning

2010-10-19T21:49:00.001+02:00

Fastnar framför matlagningsprogram på dansk TV. Två för oss helt okända medelålders män, glada fyrar, rätt så trinda om magen bägge två, lagar bakverk och desserter.

Först värmer de upp med att göra någon slags mandelmassfyllda gifflar med pärlsocker och hackad mandel på. Sen gör en av dem något som låter som det mot allt förnuft heter 'Sportskage'. Det verkar vara grädde med nougathack (?) i, dekorerad med - grädde. För säkerhets skull har de köpt en sportskage också så att de kan jämföra.

Avsmakning av bakverken följs av dessert: Glace au Four. Avsmakning igen under diskussion om (tror vi) vilka nyttigheter i form av frukt som ingår (hallon och apelsinskal. Och ja just det - den är ju flamberad i Cointeau också: apelsin igen). Sen blir det en liten godbit, nämligen hemmagjorda skumgodisar och så lite mer sportskage som avrundning.

Väl bekomme.

& Prylar: Stadsauktion i Lund

2010-10-17T09:34:00.001+02:00

Mums & Prylar besöker Crafoords stadsauktion i Lund och häpnar över utbudet av prydnadsdjur.

Vi har länge ögonen på en bronsälg som stirrar dolskt på oss under tiotaggarskronan, och på en förvånad porslinsundulat från Bing & Gröndahl. Grisfiguriner, mopsstatyetter och en gigantisk överlastad oljemålning med jakttrofémotiv - allt går åt och bra betalt blir det också.

Vi går emellertid tomhänta därifrån. Vi hade kunnat tänka oss de där tavlorna med komotiv, men de såldes i ett obevakat ögonblick och det var kanske lika bra det.

Croissantfrossa

2010-10-16T11:44:00.001+02:00

Vi trodde att saknaden efter franske bagaren och Patisserie David skulle bli plågsam när vi lämnade Malmö. Plågsam - men nyttig. Det fungerar inte viktmässigt att äta Pasteis de Nata, Religeuse och croissanter när man har lust, vilket vi ju nästan alltid har tyvärr.

Vi var alltså trygga för frestelser. Men så hittade vi Patisseriet som punkterade alla försök till avhållsamhet.

På Patisseriet finns tyvärr allt det som vi har så svårt att låta bli. Stenugnsbakat levainbröd. Egentillverkade marmelader. Lavendelskorpor. Bakelser, ajajaj vilka bakelser. Och te, visserligen inte vårt älskade Mighty Leaf, men i allafall Kusmi. Generösa öppettider, ibland har de till och med liksom öppet även när de inte har öppet så fältet är fritt för att trycka i sig nybakad baugette säg en tisdagmorgon halv nio bara man gör det utanför kaféet.

Men de har inte croissanter, som tur är.

Tänkte vi. Men vi hade fel. Det var bara kavlingsmaskinen som varit trasig, visade det sig.

Nu har vi alltså frossat i fantastiska croissanter. Något mindre frasiga, kanske, än den franske bagarens som är frasets mästare, men ändå sublima. Vi provar en variant med krossad kardemumma på och det är sublimt, särskilt med deras egen hallon- och körsbärsmarmelad. En latte till det skulle sannolikt passat som handen i handsken.

-

Nej, vi har inte kollat Patisseriets toalett. Men vi har faktiskt sett köket. Fläckfritt, fräscht i rostfritt och vitt och skinande rent. Vi hade inte tvekat att äta upp en bulle som vi tappat på det golvet och då är vi rätt kräsmagade när det gäller sånt.

Lakritschoklad från Økoladen. Vi älskar den.

2010-10-07T19:40:00.001+02:00

Helt av en slump får vi syn på Økoladens handgjorda vita och ljusa choklad med lakrits när vi är på Coop nära. Det var så länge sen och vi har saknat den så. Coop tog hem Økoladen för några år sedan men lyckan blev kortvarig - den försvann ur sortimentet i butik efter butik och vi blev mer och mer desperata i vårt sökande efter den.

Nu är den här igen - för att stanna, enligt expediten. Den är så ofattbart fantastiskt god. Får du tag på en kaka - köp den! Du kommer inte att ångra det.

Kanelbullen, ja

2010-10-04T07:22:00.001+02:00

Vi kan inte stå emot den senaste i raden av jippon - kanelbullens dag. Men vi bakar förstås våra egna bullar.

Vi provar att kalljäsa våra utbakade kanelbullar i kylskåp några timmar. Det blir gott, kan vi säga. Det kommer vi att göra igen.

Afternoon tea utan överraskningar

2010-10-03T17:41:00.001+02:00

Vi provar denna kyliga oktobereftermiddag afternoon tea på Grand Hotel i Lund.

Visst är det trevligt. Riktigt stilfullt med pianoklink, vita dukar, stärkta servetter och raska kypare som kilar omkring. Och viss är det rikligt - man blir otroligt mätt - och gott är det också.

Man väljer mellan fem olika tesorter - tre svarta, ett grönt och ett rooibos. Det ätbara får man så att säga i paket och kan inte välja, två scones med lite olika tillbehör som sylt och lemon curd, tre olika snittar och tre små godbitar.

Särskilt snittarna är goda - men lite torra tyvärr. Sconsen är bra, varken mer eller mindre. Godbitarna är med undantag för choklad- och hallonganachen, som är alldeles för kraftig, också goda, men när vi kommit så långt är vi stoppmätta och orkar bara med att provsmaka dem.

Vi provar hotellets egen teblandning, ett mycket försiktigt Earl Grey tolkar vi den som. Earl Grey blandat med assam, kanske...?

Vi provar också det som kallas för Sir William, svart te blandat med grönt jasmin och rökt te förstår vi. Vi blir mycket förtjusta. Subtilt, smakar jasmin på ett torrt och lite sofistikerat sätt. Det där ska vi dricka mer av!

Men annars: Tja. Trevligt utan större överraskningar åt något håll. Finfika på gräddhyllan, guldkant på porslinet... inga konstigheter som sardinerna vi fick på Bloom in the park, inget exprimenterande med nya smaker som lingon eller ängssyra... Tryggt.

Och lite tråkigt.

Mums och prylar - återkomsten

2010-10-03T09:25:00.000+02:00

Vi har tagit en så kallad time out under en dryg månad eftersom vi har flyttat, och flyttat har vi verkligen gjort varenda vaken stund. Ni vet hur det är - när man väl packat ner och sen upp allt man inte visste att man hade vet man inte var man ska göra av det, och när man gjort av det någonstans så minns man inte var. Det tar minst ett år innan autopiloten fungerar bara i köket sådär så att det inte kräver fem minuters tankeverksamhet och rotande i lådor att hitta potatisskalaren.

På plussidan finns förstås många saker. Ett spännande kök, platsbyggt på 30-talet. Vi tackar tidigare generationer av boende för att de inte rivit ut det och satt in vit folie eller nåt annat gräsligt. Allt är inte intakt förstås men det är förvånansvärt väl bibehållet. Och stilfullt, framförallt stilfullt.

Vi har också upptäckt att vi bor mitt i ett otroligt utbud av mat. Inom en radie av sådär 300 meter har vi två mycket bra sushiresturanger, två stenugnsbagerier varav ett också är patisserie, två bistros (en av dem inriktad helt på fisk) modell bättre, en deli med profil skånska delikatesser, en osthandel, Grand Hotels resturang, en italiensk resturang där vi också för första gången i Sverige kunde beställa pizza bianchi, en väletablerad och välrennomerad indisk resturang två kaféer och ett chokolaterie. Det ni. Inget för viktväktare.

Idag tar vår time out slut, har vi bestämt. Inte för att vi på något sätt är färdigflyttade. Men vi fick ledigt en månad och den är mer än slut nu. Mums och prylar är inga mesar och vi har inte förtjänat någon mjukstart tycker vi. Alltså kör vi igång för fullt med ett stentufft test av Grand Hotel Lunds afternoon tea senare idag, plus att vi bakar kanelbullar.

Malmöfestival

2010-08-21T14:36:00.001+02:00

Mycket folk och grillos som vanligt på Malmöfestivalen. Jesper Aspengren har matlagningsshow på Gustav Adolfs torg. När vi tittar förbi är Rå Epok där och lagar sushi, men det blir lite basic med Jespers utfrågning ('jaha, och vad kallas de där bitarna då?') så vi går vidare.

Vi går till en av våra favoriter genom åren - Victor Jaraburgarstället med korv, burgare och salsa som bränner så gott, så gott.

Sen går vi till Kalk och äter lakridsmousse med hallonfnöfs, frystorkade hallon alltså. Det är sådär, smakar lite för gammal glass liksom.

Sen går vi hem.

Surströmmingsminnen

2010-08-20T19:48:00.001+02:00

I dagarna har det varit surströmmingspremiär, även om det inte har märkts direkt i Skåne. Vi tycker mycket om surströmming och saknar det, måste vi säga, men vad ska vi göra?

Ett av våra finaste surströmmingsminnen är en fjorton-femton år gammalt. Vi sitter på mormor Ediths veranda med utsikt över hennes frodiga trädgård och de fantastiska rosenbuskarna doftar. Men inte länge, för surströmmingen kommer strax på bordet. Serverad som sig bör med mandelpotatis, rödlökshack och hårt tunnbröd. Det stinker, men smakar underbart. Edith reflekterar över olika surströmmingsmärkens förtjänster och brister. Efter maten serverar hon jordgubbar från eget land med ovispad grädde och strösocker. Nu mår man!

Vi sitter kvar sent på kvällen och lyssnar på skrönor från trakten och spökhistorier ur Ediths rikliga förråd. Sover dock gott på natten - surströmming skapar frid och inre harmoni genom sin gynnsamma inverkan på matsmältningssystemet.

Onsdag. Bastard.

2010-08-11T20:32:00.001+02:00

Bestämmer oss lite spontant sådär för att äta middagen ute. Det blir Bastard förstås - vi tänker att man kan väl kvista ner på en snabb huvudrätt.

Visst. Det slutar med att en av oss äter två huvudrätter. Ja, vad gör man. Bräss med dill och kantareller är hur som helst jättegott, bourgognen till passar perfekt. Grispajen är också jättegod, jadå. Och musslorna från vedugnen, och mozzarellan med grillade tomater. Och ostarna. Och fläder- och jordgubbsorbeten.

Efter middagen filosoferar vi litet om den där vedugnen och vad den gjort med Bastard. Det är gott det som kommer ur den, inte frågan om något annat, men det ger samtidigt en litet annan karaktär åt menyn. Mindre byracka, mer stamtavla, liksom. Det är fortfarande inte tal om någon pudelklippt knähund, absolut inte. Men vi kan inte hjälpa att vi längtar till höst och vinter - tillbaka till koncentration på det där inomhusköket som vi tycker så mycket om, stora, mustiga, såsiga rätter med fläsk och mysko inälvor. Nåja, det är snart september...

Sticks n' sushi

2010-08-10T21:26:00.006+02:00

Vi tar en lunch på Sticks n' sushi på Istedgade under vårt nedslag i Köpenhamn idag. Egentligen ska vi inte alls åt det hållet, vi har ärende på Illums Bolighus på Ströget, men bra sushi kan vara värt en omväg resonerar vi och styr kosan mot vad som fordom var Köpenhamns red light district.

Det är det fortfarande upptäcker vi ganska snabbt. Särskilt kvarteren nära Hovedbangården. Vi travar på med blicken i marken, men det går ju inte att undgå att bli illa berörd av mycket av det man ser i den här delen av Köpenhamn - klungor av nedgågna narkomaner och alkoholister i gathörnen, mänsklig misär, sjabbiga porrbutiker.

Längre upp på Istedgade övergår det till att bli mer storstadschic och här hittar man vad vi tror är den första Sticks n' sushiresturangen, numera del i en kedja med resturanger över hela stor-Köpenhamn.

Vi vet inte riktigt vad vi beställer, danskan är litet rostig, men det ser fint ut på bilderna i de två spisekorten - en med sushibeskrivningar och en med färdiga menyer.

När vi får in blandade grillspett med syrlig kålsallad och råris, risdegsknyten med grönsallad och fantastisk sushi kan vi börja skaka av oss obehaget från promenaden nyss. Mycket, mycket god sushi - inte tillstymmelse till sega fiskbitar eller torr fyllning. Raffinerat. Så ska det smaka! Vi blir mer än nöjda, detta är den bästa sushin vi ätit på länge.

Vi tar Vesterbrogade därifrån.

Cassoulet

2010-08-09T14:14:00.002+02:00

Vi är mycket förtjusta en rätt från sydöstra Frankrike - cassoulet. Vita bönor, fläsk, anka och korv i en mustig gegga. Vi köpte tidigare vår konserverade cassoulet i en fransk deli vid Caroli city i Malmö, men de har stängt, så nu är goda råd dyra och vi har varit utan cassoulet över ett år. Vilken lycka, då, att hitta en burk i ett bortglömt hörn av köket!

Just den här burken har vi nog köpt på en matmarknad. Det är gott och smakar som det ska men vi kanske hade önskat oss en aningens mustigare smak. Kanske.

Man kan laga egen cassoulet. Vi vill minnas att recept finns i Julia Childs 'Det franska köket'. Som vi kommer ihåg det är detta matlagning som spänner över dagar, och i princip inleds med att man slaktar grisen. Tur att det här är ett utmärkt exempel på mat som smakar bra konserverad.

Lunch på Munkklostret i Vadstena

2010-08-06T21:33:00.005+02:00

På resa genom den svenska sommaren stannar vi till för lunch i Vadstena.

Inkokt lax med färskpotatis och dillmajonäs smakar underbart, och det ska det väl göra eftersom det är Munkklostrets stående lunchbuffé.

Maten får förstås lite draghjälp av att ätas på uteserveringen med utsikt över Vättern en sån här frodig högsommardag. Men det är också mycket bra mat, allt närproducerat. Det var länge sen vi åt gurka som smakade så mycket gurka, och sallad som smakade så mycket sallad.

Servitrisen som håller i uteserveringen är väl inte den mest alerta vi har stött på, tyvärr. Om vi hade fått med oss servitrisen från Banken i Falun igår hade allt varit perfekt, men man kan inte få allt, det förstår vi.

Superservice på Banken

2010-08-05T19:35:00.002+02:00

På genomresa i Falun blir vi plötsligt desperat och litet oväntat hungriga. Vi väntar oss egentligen inte att hitta något bättre ställe, men vi hittar Banken, en gammal krog som ligger mitt på stan nära kyrkan och det ser bra ut.

Och det ÄR bra. Färsk pasta med fläsk- och oxfilé i krämig sås och gambas med färskpotatis är helt totalt ok. Gott och mycket.
Mest av allt gillar vi vår servitris. Hon är sådär glad, positiv och trevlig på ett mysigt och hemtrevligt sätt. Vi trivs. Hon fixar trots lång kö med beställningar i köket så att vi får vår mat rekordsnabbt och pysslar om oss på alla sätt och vis. Vi sitter med utsikt över köket och ser henne inte sitta eller stå still en millisekund, ändå verkar hon inte det minsta stressad. Hon verkar ha kul! Behåll henne, Banken!

Avslutningsvis - färskpotatisen till gambas - superb!

Vålkojan igen

2010-08-05T14:38:00.001+02:00

Ärtsoppa och pannkakor är dagens lunch.

Vi älskar Vålkojan.

Twins

2010-08-01T20:10:00.002+02:00

Vi vill tillfredställa vår kött-älskare och besöker för första gången stekhuset Twins som ligger lite off Åre Torg, med uteservering på en balkong vid vad vi tror är Susabäcken.

Twins känns väldigt lounge, ombonat och avspänt. Vi ser såväl större sällskap i alla åldrar som ensamma matgäster.

Menyn har en bestämd kött-prägel och grillad oxfilé och entrecote av angus från Argentina kan beställas i två olika storlekar och med kokt potatis, bakad potatis eller pommes frites.

Vår köttälskare som inte är någon fegis ger sig på 350-gramsentrecoten med bakpotatis till. Övriga tar reninnerfilé med persilje- och chilicréme samt buljongkokt potatis.

Köttet är supergott, det gäller inte minst entrecoten som är superb, perfekt helt enkelt. Tillbehören, förutom bakpotatis coleslaw, béanaise och kryddsmör, är trevliga.

Även renen är en god och vällagad rätt och det passar utmärkt med chili till - det trodde vi inte. Lite minus i kanten för grönsakerna som känns lite malplacerade - paprikastrimlor?

Vi gillar Twins. Det är kött rätt upp och ner. Vi sitter bra. Det är avspänt och bekvämt. Persnalen är supertrevligt - precis lagom, inte för mycket, inte för litet. Japp! Gott betyg till Twins!

Och ja, hela 350-grammaren går ner!

En kopp varm choklad

2010-07-30T16:48:00.001+02:00

En regnig och kulen eftermiddag testar vi drickchokladen som vi köpte på Åre chokladfabrik. Stark, god och fyllig choklad, inte så söt vilket vi ger ett extra plus för. Gott!

Dagens matupplevelse: Inte Dahlboms på torget

2010-07-28T20:13:00.001+02:00

Dagens matupplevelse skulle kunna vara grytan på fjällbeteslamm med Mergues, karljohansvamp och smålök, och crème brulée som vi åt på Dahlboms på torget.

Men det blir det inte. Det handlar inte om storleken på lökarna, och inte om den sparsamma förekomsten av lammkött. Grytan är god, varken mer eller mindre. Kokt potatis hade ganska säkert passat bättre till än potatismos, men det handlar inte om det heller.

Vad det handlar om är att det helt enkelt är en helt oemotståndligt fantastisk upplevelse att se en Jack Russelterrier på fjällpromenad äta en bit älgsalami.

Dagens matupplevelse: Renskavspanna

2010-07-27T21:50:00.001+02:00

Vi gör renskavspanna och testar med souvas (rökt och torkat renkött) och torkad karljohansvamp i. Med kokt potatis och lingon till blir det plötsligt sådär perfekt gott. Huså knäcke och en kall Hof fullbordar måltiden.

Dagens matupplevelse: Berliner schnizelstube i Ytterån

2010-07-27T11:23:00.003+02:00

Berliner Schnitzelstuga i Ytterån. Här serveras schnitzel. Punkt. Å andra sidan serveras schnitzel av alla möjliga slag. Wienerschntizel, förstås, fläskschnitzel, schnitzel cordon bleu... Som tillbehör kan man välja mellan surkål och sallad, och kokt eller stekt potatis.

Vi väljer wienerscnitzel samt cordon bleu, bägge med surkål och stekt potatis.

Innan maten blir det grönsakssoppa och stugans egna stenungnsbakade rågbröd. Jättegott. Vi tar tyskt lättöl till.

Schnitzlarna är rejäla, potatisen stekt med bacon och lök, surkålen värmd i smör. Alltihop är jättegott, även om vi misstänker att vår vän surkålsexperten skulle ha anmärkt på surkålens textur - lite trådig är den allt. Men vad spelar det för roll, den smakar mer än bra.

Berliner schnitzelstuga är kanske inte ett ställe man ska gå till om man har stora behov av fine dining, vita dukar och snorkiga servitörer. Faktiskt vill vi nästan rekommendera oöm klädsel - man luktar schnitzel flera dagar efter besöket, ett trevligt minne, så det är det värt!

Det är schnitzel man serverar här och det gör man bra, riktigt bra. Bara det faktum att en av ägarna sitter och lunchar (med god aptit) på en schnitzel när vi kommer in säger något om vad det här är för ställe - missa det inte! Värt en omväg! Gott, mycket, varmt, välkomnande!

Söndagmiddag på Flamman

2010-07-26T11:35:00.004+02:00

Resturang Flamman i Storlien är en av våra favoriter. Kända för god mat gjord på lokala råvaror. Mycket svamp, till exempel. Vi brukar ibland gå in på Flammans hemsida och titta på deras vintermeny, och det kan kännas nästan som att man vill ta nattåget upp från Malmö bara för den.

Sommartid är utbudet mer begränsat, kan vi tyvärr konstatera. Vi beställer in en 'Norsken', 250 - 300 gram hängmörad jämtländsk biff med klyftpotatis, och lättrökt stekt fjällröding med fjällrisotto med svamp och Västerbottenost, samt, efter viss tvekan, två dagens middag.

Servitrisen berättar både en och två gånger vad dagens middag är, men vi kan liksom inte förstå det. Vi får inte ihop det alls. Vi hör något om ren och sen något om matvete...och kyckling?!? Hur som helst rekommenderar hon det där vad de nu är så vi beställer väl lydigt det, då. Hon avråder i anslutning till det oss bestämt från att ta in de egenproducerade honungsrostade nötterna i väntan på maten, vi kommer att bli mätta ändå. Ja, man törs inte annat än att göra som hon säger, även om man är ruskigt nyfiken på de där nötterna.

Det blir tyvärr en rätt så lång väntan på mat så vi hinner ångra det där med nötterna både en och två gånger. Till slut får vi in en aptitretare, rostat bröd och röra på räkor och rökt fjällröding. Gott, men mätta blir vi inte.

Efter ytterligare väntan får vi in vår förrätt, kvällens förrätt, vi har inte förstått vad det är riktigt heller men det visar sig vara gravade rödingbitar i tomat- och hickorysås, tunnbrödsrulle med crème fraiche och wasabi och syltad rödlök. Supergott!

Mer väntan. Vi är fortfarande hungriga, men det är trevligt och ombonat på Flamman så det går ingen nöd på oss direkt.

Till slut - äntligen! - kommer huvudrätten. Kvällens middagsmat visar sig vara renytterfilé med matvete med svamp och grönsaker och det är verkligen jättegott, men på tallriken hittar vi också kycklingfilé fylld med något som tydligen är soltorkad tomat och kantarell (?). Märkligt, det passar inte riktigt in alls men smakar ju inte illa heller... Vi hittar också en kopp med något mycket flytande som smakar svamp. Sås? Soppa? Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med den så efter litet exprimenterande låter vi den vara.

Norsken är jättegod, och tillbehören (stekt svamp och hemlagad béanaise) är läckra. Extra plus för den fantastiskt goda klyftpotatisen! Men vi drabbas av tvivel - 250 till 300 gram kött? Hm.

Fisken och risotton faller tyvärr inte på läppen. Salt i överkant och inte den krämighet som vi önskar oss av en risotto.

Vi beställer alla samma efterrätt, nämligen vår favorit allt sedan vårt första besök: Glass! Idag vaniljglass, ananassorbet och kardemumma (och rabarber?). Gott, som vanligt, även om kardemumman tenderar att dominera allt, särskilt den litet menlösa ananassorbeten, när man har smakat det.

Sammanfattningsvis - gott, men lite spretigt. Förvirrande. Vi hade behövt handledning för att ta oss igenom den här måltiden på ett bra sätt känner vi, och det fick vi inte riktigt. Ett lösblad med information om kvällens rätter hade varit bra!

Dagens matupplevelse: Kretsloppshuset i Mörsil

2010-07-23T20:43:00.002+02:00

Idag: Hardcore ekologiskt på Kretsloppshuset i Mörsil.

Lunchbuffén består av vitlökssoppa som är utsökt rund och god i smaken, moussaka på lammfärs, också den utsökt, och massor av röror och gojor.

Brödet - tre olika sorter med olika grovlek - får mycket beröm av vår bröd- och potatisälskare. Men frågan är om det godaste ändå inte är den kalla kardemummasmakande rabarbersoppan.

Allt aväts i det fantastiskt frodiga orangeriet, med sommarsolen silande genom lövverk av kastanjevin och gigantiska tomatplantor.

Kretsloppshuset har ett mycket genomtänkt och genomfört ekologiskt - fairtradekoncept. Det är trevligt, men ger en lite speciell atmosfär, lite fotriktigt och hemvävt sådär.

-

Och, eh, don't mention the war... Många tyska matgäster, noterar vi. Vi har hört att den nyrenoverade grannen Margaretagården, en gång landets första sanatorium, nu är någon form av behandlingshem som drivs av antroposofer. Rudolf Steiner-adepterna kanske förklarar den tyska närvaron? Eller så fylkas Büllerby-romantikerna för att äta ren, äkta, biodynamisk mat här på jämtländska landsbygden.

Dagens matupplevelse 2: Jordgubbar & sauternes

2010-07-22T20:25:00.001+02:00

Det är klart, jämtländska jorgubbar, stora och söta, och sauternes (Chateau Grillon 2008) är inte så dumt det heller.

Dagens matupplevelse: Stut

2010-07-22T19:20:00.001+02:00

Vi sitter här med tryffelsalami, grottlagrad Guruyère, ibericosalami och Chianti classico riserva och det är gott, mycket gott.

Men dagens matupplevelse blir ändå en kopp Brunkullans svarta frukostte och en stut, alltså en tunnbrödssmörgås, här med vanligt ekologiskt smör och inget annat.

Less is more.

Dagens matupplevelse: Tjuckmjölk

2010-07-21T22:17:00.001+02:00

Tjuckmjölk är fantastiskt gott. Långfil med tjock, vispad grädde på. Alla jämtar har tur och kan äta supergod färdig tjuckmjölk från Skärvångens bymejeri. Tjuckmjölk serveras enligt oss med ingefära, alltså torkad pulvriserad ingefära, och strösocker på. Godare och fräschare mellanmål en varm sommardag får man leta efter.

Långfil är syrad mjölk, som filmjölk. Det sägs att den görs med hjälp av tätört som är en slemmig liten växt som finns på myrar, men det är tydligen inte sant. Det har också hävdats att långfil skär sig när det åskar, men trots otaliga av oss och långfil genomlevda åskväder har vi aldrig sett det hända, så det är nog inte heller sant.

Dagens matupplevelse: Fjällgården

2010-07-20T16:59:00.002+02:00

Fjällgården ligger liksom ovanför Åre. Man kan åka bergbanan upp, men det är fusk tycker vi och bestämmer raskt att man bara får lunch där om man går upp.

Fjällgården är trivsamt. Det första som händer är att vi får frågan om vi har badkläder med oss, bad i hotellets pool ingår nämligen när man lunchar. Det har vi tyvärr inte, så vi får klara oss med Bikers salad (sallad med grillade grönsaker, sparris, feta och rökt tonfisk), dagens pasta (penne med svampsås och Tärnöskinka) och toast med kräftröra.

Det är vansinnigt gott, speciellt Bikerssalladen som är sådär kul och överraskande som vi gillar.

Alla är glada och positiva på Fjällgården, stilen är laidback och skön. Man känner sig välkommen!

Nästa gång tar vi med badkläderna.

-

Dagens citat: 'Är du mätt?' 'jag bara vilar lite. Det är mest att maten inte ska få besegra mig'

Dagens matupplevelse

2010-07-19T22:07:00.002+02:00

Äggröra med färsk timjan & oregano, rökt fjällröding och blandad sallad med avocadoolja. Så enkelt, så gott.

Grosshandlarmat på Villa Tottebo

2010-07-19T21:53:00.002+02:00

Nu är vi i Åre, och hungriga är vi också - fjäll-luften gör det med en. Vi går ner på Villa Tottebo, ett av Åres anrika etablissemang, för att få oss en bit mat till middag. Tottebo är, för er som inte känner till stället, en villa i sekelskiftesstil med ett kök modell bättre och en bar som sannolikt är knökfull vintertid. Nu under sommarsäsongen är här mycket stillsamt.

Vi beställer i kvällens rätt, steak minute, och rostbifflock. Vi ber att få in något lokalt öl, låter servitören bestämma. Det blir President öl, Jämtländskt litet sötaktigt och ganska runt i smaken. Ok men inte någon sensation direkt.

Sen får vi in maten. Steak minute, här en rejäl skiva ryggbiff, serveras som sig bör med riven pepparrot och äggula, samt en rödvinssås. Till det pommes frites, vilket väl kanske inte känns orginellt direkt. Rosbifflocket är två rejäla bitar rostbiff men chilikryddsmör och en tomatsallad, en sky med chili (?) och pommes frites.

Köttet, både ryggbiffen och rostbiffen, är mört och smakar, som kött betraktat, bra. Såserna och tillbehören är väl ok, pepparroten är ganska menlös i smaken och det blir ju inte bättre av äggulan, lite mer menlöst helt enkelt. Pommes frites känns inte som att det fungerar alls till. Ölen fungerar inte heller så bra till ryggbiffen men den går väl ner.

Summa summarum - inte så vidare värst intressant. Lite grosshandlarmat över det hela - redigt med mört kött och pommes frites, men inga konstiga saker som grönsaker eller så. Lokalproducerat? Mja, det närmaste vi kan luska ut är att ryggbiffen kommer från Umeå och det kvalificerar inte, känner vi.

Vi minns för fem år sedan då vi åt middag för första gången på Tottebo - det var fantastiskt gott (möjligen med undantag för den skumma alkoholfria blåbärsdrink som en av oss fick in istället för avec), en otrolig matupplevelse med lokala råvaror i spännande kombinationer. I minnet var det så enormt mycket bättre. Vad har hänt? Är det Tottebo som blivit Tröttebo (ursäkta, vi kan inte låta bli...), eller är det vi som blivit så mycket mer kräsna?

En kombination kanske. Vi minns inte att man strösslade med pommes frites (som dessutom är den prefabricerade sorten, vi är säkra) till alla rätter för några år sedan. Vad gäller oss - vi bor och äter i Skåne och kan konstatera att krogarna där faktiskt står sig mycket bra. Bastard som vi tjatar så mycket om har, till exempel, drabbat oss med insikten om att mat kan vara utmanande och intressant, att man kan leka med smaker och rätter på nya sätt. Och om vi någon gång dricker öl är det ofta från något av alla danska mikrobryggerier, spännande och karaktärsfullt.

Så är det nog: Vi nöjer oss inte med att saker bara är acceptabelt bra, helt enkelt.

På resande fot: Vålkojan

2010-07-18T21:37:00.004+02:00

Idag stannar vi till vid Vålkojans resturang och café som ligger mitt emellan Vemhån och Vemdalen. Vålkojan har vi passerat på vägen till fjällsemestrar hur många gånger som helst och tänkt att jaha, där ligger en våffelstuga. Men nu har vi läst på och vet bättre - detta ska vara ett av Jämtlands bästa matställen.

Lokalen har en viss våffelstuge-atmosfär (det har varit våffelstuga en gång i tiden) med pärlspont och uppstoppade djur, men är fantastiskt mysig och fräsch. Utsikten över Vemån är betagande, och Mums & Prylars flugfiskare får något längtansfullt i blicken.

Idag är det söndag och till dagens lunch serveras fläskkarré. Vi beställer dock in litet annat från a la carten: Lammkorv med sallad på fetaost och oliver, och vitlöksbröd, renrostbiff med coleslaw och lingonketchup och gubbröra med röding. Vi köper till sallad och hembakt bröd, och till måltidsdryck kolsyrat vatten från egen källa.

För att vara lunchmat är detta helt suveränt. Fantastiskt gott och vällagat, och fräscht. Salladen och de gröna tillbehören är himmelska, vattnet som tappas upp i varsin rejäl flaska är friskt och gott. Man satsar på närproducerat, mycket kommer från trakten och allt är lagat på plats. Vi sneglar på den där fläskkarrén som man får in vid bordet bredvid och den ser också god ut. Men vi har också sett på bakverken, och måste spara oss till dem.

Vi tar in hemgjord jordgubbsglass, rabarber- och krusbärspaj och blåbärspaj till efterrätt. Allt är mycket gott - en av oss påstår till och med att jordgubbsglassen är den godaste glass han ätit - men rabarber- och krusbärspajen med hemgjord vaniljsås tar priset. Så fantastiskt god, smakar både krusbär och rabarber och är len och fyllig. Vi lyckas klämma i oss ett äppelknyte också, men sen är det stopp - helt omöjligt att få ner en smula till.

Vålkojan ligger kanske inte vid allfartsvägarna och man kan nästan missa den när man dundrar förbi på väg till Vemdalen. Men det här stället är värt en omväg. Vi ger nästan vårt högsta betyg. Lite minus i kanten för att det krånglar med beställningarna (glassen och en ostsmörgås glöms bort) och för att man kanske inte tog ut svängarna fullt så mycket som vi tycker att man skulle kunna gjort med de Jämtländska råvarorna.

Men vi misstänker att det är på kvällen Vålkojans kök riktigt blommar ut. Fasiken också - vi måste åka vidare.

På resande fot: Gyllene uttern

2010-07-17T17:52:00.005+02:00

För nästan precis ett år sedan besökte vi Gyllene uttern i Gränna. Det var fasansfullt och kvarstår i vårt minne som en av 2009 års värsta matupplevelser.

Mums & Prylar är modiga, och bestämmer - inte utan vånda - att vi ska ge uttern en ny chans i år.

Faktiskt går det något litet bättre i år. Serveringspersonalen är avsevärt trevligare, men det är klart, då jämför vi med förra gången då de verkade hata matgästerna. Nu får vi bord (ett trevligt bord!) snabbt, man tar snabbt upp beställningen och vi behöver inte vänta särskilt länge på maten. När vårt vatten tar slut får vi raskt in en ny karaff med massor med is.

Den tråkiga biten med Gyllene uttern är maten. Den är slätstruken, det finns inget annat sätt att beskriva den. Vi tar in oxbringa med potatistartlett - tartletten, en liten fyrkant, smakar ingenting eller i alla fall inte potatis, möjligen matolja om vi måste hitta en smak. Oxbringan är uppskuren i exakt likadana skivor som för tankarna till smörgåsmat. Den är väl god, acceptabel, fungerar bra med vitsåsen med pepparrot. Under oxbringan hittar vi något som vi inte riktigt vet vad det är, smakar som rödkål men ser absolut inte ut så. Det kan strängt taget vara vad som helst, ingen information någonstans. Vår morotsallergiker törs inte äta det. Oxbringan och potatistartletten andas halvfabrikat.

Salladsbordet är inte kul alls men det finns i alla fall fräscht och färskt bröd i år, bakat på plats får vi veta.

Vi är gnälliga, vi vet. Men man ska betänka att den här lunchen kostar 149 kronor per portion. Det är det inte värt.

En av oss har en teori om det, ja, menlösa köket här. Många människor på resa stannar till här så maten ska passa många smakriktningar. En strategi kan ju vara att servera mat som inte riktigt sticker ut åt något håll. Så kan det kanske vara. En annan teori är att Uttern lever högt på gamla lagrar och det fantastiska läget vid Vätterns strand.

Den ultimata chokladkakan på Stjernsund, del 2

2010-07-17T16:46:00.003+02:00

Vi måste göra ett tillägg där. Mums & Prylar kollar ju alltid toaletterna om vi har möjlighet. Det gjorde vi här också.

Den ultimata chokladkakan

2010-07-17T16:33:00.002+02:00

Sitter på Stjernsunds slottscafé och äter chokladkaka som smakar fantastiskt. Fantastiskt! Len, fyllig chokladsmak, konsistens som fondant ungefär. Den är så god att vi måste köpa varsin bit till!

Då inträffar det där som händer ibland: vi går ut i konditoriet och köper de två sista bitarna - rejäla, fina bitar - men när vi får in dem så har de krympt betänkligt. Hm. Vi undrar vad som hänt med biten som inte blev delad. På köksgolvet? Eller till försäljning igen? I det senare fallet rör det sig om en variant på det 'indiska tricket'. Vi vill gärna tro att Stjernsunds slottscafé inte är såna och bestämmer oss för att tro mer på köksgolvsteorin.

Allt bakas på plats får vi veta. Det är som sagt lite snurrigt med serveringen, nästan allt te är slut, och vad man ser kanske inte riktigt är vad man får. Men det är ju mycket folk, vi är mätta och belåtna, så vi bestämmer oss för att ha överseende med det.

De vaniljfyllda och jordgubbsdekorerade wienerbröden är också underbara.

Cidertest #14

2010-07-14T19:57:00.001+02:00

Ah, Westons Stowford Press, en medeltorr engelsk cider med en trevlig, lagom äppelsmak. God, inte särskilt spännande kanske, men pålitlig.

Cidertest #13

2010-07-14T19:44:00.000+02:00

Lär vi oss aldrig? Nä, uppenbarligen inte. Idag testar vi Kopparbergs Premium Äkta Torr Cider och det smakar piggelin med sprit. Det ska vara äppelcider, men vi svär - det smakar päron. Gott om man gillar piggelin, dock.

Lunch på Ängavallen

2010-07-11T17:20:00.003+02:00

Det är hett som i en bastu och Mums & Prylar beslutar sig för att ta en tur ut på landet, till Ängavallen utanför Vellinge närmare bestämt.

Vi har hört mycket gott om Ängavallen, i synnerhet deras julbord men de lär också ha en trevlig lunchbuffé höst och vår. Så icke nu, men man serverar á la cartelunch och det duger ju åt oss.
Ängavallen har en strikt ekologisk och närproducerad profil och det känns ju bra. Vi väljer lammlägg med potatismash och halstrad råbiff på kalv, bägge djuren uppfödda på gården och mycket av tillbehören likaså, får vi veta.

Innan maten får vi in en frisk och trevlig liten sallad och hembakt bröd.

Så ska vi beställa dryck. Det visar sig bekymmersamt. Vi kör ju - Ängavallen ligger litet avsides - och ber därför servitrisen välja en god lättöl eller folköl. Efter ett par klunkar av den trevliga danska ekologiska öl vi får in grips vi av misstankar, och javisst - detta är starköl. Inte bra, men en i sällkskapet får hålla sig till vatten så det löser sig ändå.

Sen kommer maten in och vi får överraskning nr 2. Halstrad råbiff visar sig snarare vara Biff á la Lindström. Det är ju också gott, men inte vad som beskrevs i menyn och därmed, återigen, inte vad vi beställde. Till det nypotatisklyftor, kryddsmör och skysås som är litet klistrig tyvärr.

Lammläggen är faktiskt lammlägg - rimmad - och jättegod. Lagom salt och lammsmakande, utsökt mör. Mashet till är grova bitar av nypotatis med skalet kvar, fetaost och här och där några korn grovsalt. Acceptabelt men inte särskilt sofistikerat.

Vi är besvikna på Ängavallen känner vi. Vi gillar att få vad vi beställt, är en anledning. En annan är att Ängavallen spelar ekologikortet väl mycket. Vi har vant oss vid att man serverar ekologiskt och framförallt närproducerat på bättre ställen utan att göra någon större affär av det, inte så unikt längre, helt enkelt. Men det som fäller avgörandet är att det helt enkelt inte är riktigt prisvärt - inte gott i nivå med pris, helt enkelt.

På hemväg utbryter diskussion på temat 'kan man acceptera lite sämre kvalitet på mat om man vet att den är ekologisk?'. Vi enas till slut om att det kanske man kan, men det verkar egendomligt att man ska behöva det. Vår erfarenhet är att framförallt kött och kyckling håller så mycket bättre kvalitet när det är ekologiskt att maten nästan alltid blir bättre bara av den anledningen. Maten står i centrum för oss och vi stödäter eller -köper aldrig bara för att det är ekologiskt, vi äter för att ekologiskt och närproducerat nästan alltid är fräschare och bättre.

Ekorrens ekologiska lördagsgodis

2010-07-10T21:54:00.002+02:00

Vill du äta lördagsgodis med gott samvete? Det vill vi, och därför testar vi Ekorrens ekologiska lördagsgodis.

Godisets innehåll är upp till 99,93% ekologiskt. Det är ganska, tja, smakneutralt, vilket kan bero på att alla smakämnen kommer från fruktjuice och liknande - inget artificiellt. Helt ok och känns bra att äta med gott samvete, blir omdömet,

Cidertest #12

2010-07-09T20:22:00.000+02:00

Astrakan torr cider från Kivik.

Nej. NEJ. Alkoläsk...?

Cidertest #11

2010-07-09T20:07:00.000+02:00

Nu hittade vi ju mer cider, vi som planerade att gå över till att testa rosévin. Ja, vad gör man: Vi måste ju testa Cidre Bouché Brut Normandie.
En god cider. Torr. Mycket karaktär - en av oss tycker att den smakar 'som äpplen som legat på vinden ett tag'. Ok... Men det är litet träig boquet, det är det.

Cidertestet - sammanfattningen

2010-07-06T08:11:00.002+02:00

Det var tufft att smaka sig igenom tio cider under fyra dagar, men gav vi upp? Icke.

Vi konstaterar att vi, möjligen till viss del av sentimentala skäl, håller kära gamla Strongbow högst. Jo, den ÄR godast - frisk, äpplig, läskande.

God tvåa kommer Green Goblin. Många avskräcks kanske av etiketten. Men törs man smaka belönas man med äppelmustig smak med bitsk beska. Äppleöl, tyckte en av oss.

Fransmännen då? Hm, litet stramare, torrare cider. Passar en het eftermiddag i trädgården. La Cidrai är nog den trevligaste, den ekologiska Écusson Grand Cidre med sin nötighet i smaken den intressantaste.

Den enda amerikanen - tyvärr litet för platt, inte vår stil alls.
-
Det lär finnas en karaktär med namnet Green Goblin i dataspelet World of Warcraft, kan vi berätta som kuriosa. Vi vet inte om han eller hon dricker cider eller är inblandad i cidertillverkning.

Abborr-sushi

2010-07-05T19:41:00.003+02:00

På senare tid har Mums & Prylar börjat röra sig utanför komfortzonen och bland annat gjort nedslag i Lund. Idag fann vi oss utanför den lokal som fordom hyste en av Lunds första sushihak, Ikizukuru, på Klostergatan. Men - här finns ju fortfarande sushi! Måste provas!

Här finns sedan drygt fyra månader Rå Epok. Konstigt namn, men det glömmer man så snart man sett menyn - här serveras nämligen Sushi af Skanea, sushi gjord på lokalt fiskad, icke rödlistad fisk. Vi har alltid velat prova abborr-sushi och här har vi chansen!

Vi är fast i konventionerna och försöker beställa miso-soppa. Det finns inte, däremot guldgul egentillverkad redd fisksoppa som är fyllig och lagom salt. Den är mycket, mycket godare än miso. Gjord på skroven av de fiskar som blir sushin får vi veta. Allt ska tas till vara.

Sushikombination med nio bitar har nigiri med röding, regnbåge, gös och torsk och maki med makrill och - äntligen - cheviche på abborre. Som komplement till garin får man litet syltad rättika vilket fungerar utmärkt. Allt är snyggt, ärligt och mycket, mycket gott. Och abborr-chevicen som fyller makin - utsökt.

Restaurangen är inredd i allmogestil och Bob Hund och Peps Persson ackompagnerar måltiden. Närproducerat, som sagt.

Här vill vi äta ofta, känner vi, och den dag man serverar gädd-sushi så lovar vi att komma som ett skott.

...& så till sist cidertest #10

2010-07-05T19:15:00.002+02:00

Olde English, testar vi idag. God, fyllig äppelsmak utan påtaglig kärnbeskt, uppfriskande och hemtrevlig. God, inte i klass med Strongbow förvisso, men god. Vi tror att vi nog gillar de engelska cidersorterna bäst just nu.

Cidertest #9

2010-07-04T21:03:00.002+02:00

Cidre de Normandie, en god lagomcider - lagom mycket äppelsmak, lagom syrlig, lagom fyllig. Kärnbeskan är i underkant men vi måste ändå säga att det en klart godkänd cider.

Jodå! Cidertest #8

2010-07-04T18:19:00.002+02:00

Westons Premium Cider, provar vi inledningsvis idag. God, kanske lite aningens tunn, men mysig liten äppelsmak. Ingen beska att tala om. Nåja, det är hett som en bastu och cider är underbart läskande.

Cidertest #7

2010-07-03T22:19:00.002+02:00

Vi kör en fransman också: Cidraie från L.Raison. Äppelmustcider, är omdömet. Mycket god, fyllig, rund, karaktärsfull. Litet alkoholsvagare än sina engelska kusiner, vilket inte gör något alls - man dricker inte cider för alkoholens skull tycker vi. God, en av de godaste tycker vi nog.

Cidertest #6

2010-07-03T21:47:00.002+02:00

Vi testar en engelsk ekologisk cider, Westons Premium Organic Cider. Den är verkligen makalöst god och vi undrar förstås om det kan ha att göra med de organiskt odlade äpplena som etiketten skryter med. Fast...är inte alla äpplen organiska...?

Strunt samma: fyllig äppelsmak, rund, svag kärnbeska. En snäll cider!

Cidertest #5

2010-07-03T21:21:00.002+02:00

Engelska Wychwood Green Goblin är ekfatslagrad och har en etikett som inte direkt tar priset för smakfullaste marknadsföring. God, mycket god med fyllighet och en trevlig läskande beska. Äppleöl, är ett omdöme. God, mycket god, absolut en blivande favorit.

Cidertest #4

2010-07-03T21:13:00.001+02:00

Crisp, står det på etiketten till kvällens amerikanska cider Hardcore. Och nog är det en syrlig smak som påminner litet, litet om Strongbow. Äppelsmaken är verkligen inte påtaglig alls. Uppriskande i sin enkelhet eller menlöst vattnig? Åsikterna går isär.

Bastard. Vi får aldrig nog.

2010-07-03T21:05:00.002+02:00

Ikväll besöker vi Bastards uteservering - trivselfaktorn är enorm, är vad vi kan säga. Vi vill inte gå hem!
Vid förra besöket på Bastard blev vi så vansinnigt mätta. Idag var föresatsen därför att äta bara huvudrätt. Det sprack mer eller mindre direkt - man hade ju börjat med en vedugnsmeny och då måste vi ju prova glacerad ål och räkor, jättegott förstås, särskilt ålen som var len och go till gurka och koriander.

Sen fick vi se att det fanns T-benstek och kalvbräss också, så det måste vi ju prova, och sen blev det melonsurpris och baba au limoncello. Vad skulle vi göra? Man tittar på menyn och sen är det kört!

Vi har höjt ribban märker vi. Nu förväntar vi oss mycket av Bastard. Och Bastard klarar det, igen.

Kvällens vinnare: Grisbog med kikärtor, spenat och ancho chili. Galet gott, sådär så man blir känslomässigt berörd.

Efterrätterna fortsätter litet till vår förvåning (det här ska ju handla om head to tail cooking och hallon faller liksom litet utanför de ramarna) att imponera på oss. Supergoda!

-

En av oss är miljömedveten och kyparen blev korsförhörd om maten. Jodå, ekologiskt och närproducerat, vilket vann gillande.

Cider #3

2010-07-02T20:44:00.001+02:00

Strongbow, kära gamla Strongbow. Frisk, syrlig, läskande äppelsmak, nästan ingen sötma. Vi minns när Strongbow fanns i enlitersflaska - den eleganta art noveau-inspirerade etiketten var likadan då.

Utsökt engelsk cider, så ska den smaka!

Cidertest #2

2010-07-02T19:00:00.003+02:00

Nästa cider vi testar är en ekologisk cider: Écusson grand cidre.

Här går åsikterna isär, får vi säga. Alldeles för platt och parfymerad eller mycket, mycket god...?

Cidern är ganska stram, trots att den är halvtorr. Inte mycket kärnbeska. Smaken är distinkt nötig - vi kommer att tänka på Transparent Blanche.

Klart godkänd/godkänd blir betyget.

Cidertest #1

2010-07-02T18:37:00.002+02:00

Mums & Prylar är förtjusta i cider, särskilt sommartid. Då menar vi INTE cider av typen alkoläsk - blä, tycker vi om det, faktiskt - utan torra och halvtorra franska eller engelska cider.

Idag testar vi Sidre Brut Tendre från Eric Bordelet som finns i Systembolagets tillfälliga sortiment.

Lite för söt för att verkligen tilltala oss, cidern är ju halvtorr, så det var väntat kanske. Rund smak av röda äpplen, ganska insmickrande. Men så i eftersmaken en rå, kärv kärnsmak som gör det intressant.

Em god cider men i det halvtorra sortimentet slår den inte vår favorit sedan snart fjorton år - Strongbow.

Kokostoppar v2.0

2010-06-15T21:26:00.001+02:00

En tredjedel av Mums & Prylar har sommarlov och kan då ägna sig åt att slipa på sina signature dishes. Igår blev det alltså dags för kokostopparna att få en ny ingrediens: Dajmströssel.

Vanliga kokostoppar, alltså 2 ägg, 1 1/2 dl råströsocker, 200 g riven kokos och 50 g smält smör, piffades till med 1 dl dajmströssel - ni vet sånt där man köper på tub för att strö på glassen. Ner med det i smeten, klicka på plåt, 175 grader i 14 minuter.

Och oj. Ojojoj. Vi kan säga så här: SVÅRT beroendeframkallande.

Mums och Prylar fyller 100!

2010-06-14T19:05:00.001+02:00

Detta blir Mums & Prylars 100:de inlägg, noterade vi när vi pysslade om bloggen gången helg. Det var värst! Tänk att det har hunnit bli så mycket på de dryga nio månader som gått sedan vi startade.

Det har blivit mycket uteätet, kan vi konstatera. Men inte så mycket som vi skulle velat förstås. Och Noma har vi inte hunnit till (men vi ger inte upp den planen!). Det har blivit en del hemmaätet också. Jo, vi är nöjda.

Hur firar man 100? Ja, man ger till exempel sig själv domännamnet i present: från och med nu hittar alla hungriga och nyfikna oss på www.mumsoprylar.com.

Vidare: Man känner sig belåten. Och ser med spänd förväntan fram mot nästa 100!

Yoghurtglass

2010-06-11T15:53:00.003+02:00

Mums & Prylar firar sommarlovet med en glass på Seveneleven -deras youhurtglass. Low fat, no sugar står det. Jaha, vad är den gjord av då? Vill vi veta det? Vill vi till exempel veta vad den där lilla, lilla kartongsmaken kommer ifrån?

Kanske är glassen tillverkad av ren kyla. Den är nämligen så kall att det nästan gör ont att äta den.

Men strunt samma. Det är sommar, det ska vara glass då och det fungerar med den där glassen. Värre har vi smakat!

Raw food nästa?

2010-06-03T17:02:00.002+02:00

Vi har ätit långkok på en del restaruranger de senaste åren. Det har varit fjortontimmarsgris och allt möjligt - ju längre desto bättre, har det känts som. Efter dagens lunch på Anglais vid Stureplan, och tidigare rapporter från Mrs Brown i Malmö, börjar vi undra om inte pendeln slagit över från långkok till kortkok med besked.

Anglais, som alltid bjuder oss på utsökta lunchrätter, slog idag till med dansk sjömansbiff. Visst, det var fantastiskt gott, men det var också tämligen rosa.

Vi frågade för att försäkra oss om att det var nötfärs i de kompakta, saftiga biffarna och det trodde serveringspersonalen alldeles säkert att det var, ända tills köket konsulterades och dementerade - blandfärs!

Vi är lessna, förstås, lika lessna som vi var när vi fick veta att Mrs Brown bjudit på halvrå bosarpakyckling. Vi gillar ju de här etablissemangen! Vi försöker att ha ett öppet sinne, men får ändå erkänna att vi är såpass konservativa att vi tycker att det hade känts betydligt bättre om maten var genomlagad.

En vanlig tisdag

2010-06-03T07:10:00.001+02:00

Två tredjedelar av Mums & Prylar gillar kött, och den återstående gillar att laga kött. En vanlig tisdag såg det därför ut så här på middagsbordet:
Helstekt vitlökskryddad fläskfilé med potatiskroketter, stekt karamelliserad lök, gräddsås och färsk babyspenat.
Ja, det var gott.

Tetorka på Heavens world

2010-05-28T16:36:00.002+02:00

Stannar till för en Ben & Jerryglass och en kopp te på Heavens world i Hansagallerian. Ja, inte är det då något himmelrike för tedrickare. Tre sorgliga påsar svartvinbärste är vad de har att erbjuda. Patetiskt.

Champagnedagen

2010-05-26T19:03:00.007+02:00

En tredjedel av Mums & Prylar ramlar denna eftermiddag helt oförhappandes in på champagneprovning. Vi har konfererat i angränsande lokal hela eftermiddagen utan en tanke på champagne. När vi konfronteras med åsynen av Champagnedagen 2010 blir det hela dock fullständigt oemotståndligt - vi dras som en mal mot ljuset! - och när vi erbjuds inträde i vår kraft av Mums & Prylar är vi inte sena att acceptera.

Just den här tredjedelen av Mums & Prylar är inte den vinkännande tredjedelen alls, ska vi ärligen säga. Men vad gör det - alla ska väl börja någonstans och det här är väl ett tillfälle så gott som något. Här bjuds några av de bästa och mest intressanta champagnerna och alla de stora husen är representerade.

Vi upptäcker att vi gillar de där torr-torra varianterna som tydligen är rätt inne förstår vi det som. Till exempel gillar vi Ayala Zero Dosage ( nr 81438, 339 kr), som luktar vatten och smakar som ett snöre - men ett rätt elegant sådant. Cuvée "1522", Extra Brut Millésimé 2002 (vinhuset Philipponnat, hittar den inte hos Systembolaget men importeras av Spendrups vin och finns säkert på restaurang) är en annan stram, kalkig bekantskap som luktar lite, lite av gammal ost (tycker vi, Carl från Spendrups tittar litet roat på oss men säger inte emot) och det är inte dumt alls. Verkligen inte dumt alls. Intressant bekantskap.

Lite sådär i andra änden av skalan - de Venoge des Princes 1993 (nr 83741, 875 kr), nötig, muskig typ som känns litet herrklubb på nåt sätt, och så förstås Bollinger La Grande Année 2000 (nr 87508, 1 990 kr). Den sistnämnda smakar vi alldeles efter Ayalan, och det känns som att få en gosig björnkram efter en lätt kindpuss, ungefär.

Det i vår gom märkliga, och som vi får förstå riktig exklusiva, Egly-Ouriet Grand Cru Millésime 2000 (1999 års version hitter jag på Systembolagt, nr 95089, 949 kr) är säkert bra men nu har vi nog blivit lite trötta, för - nej, inte riktigt vår typ. Hellre då Palmer & Co Millésime Brut Magnum 2000 (nr 7867, 639 kr) som vi får förstå är något helt annat. Respekt till sommelieren från Oenoforos AB & Carovin AB som har en ängels tålamod med oss när vi nosar och smuttar, och med fast hand stoppar oss när vi vill prova i fel ordning...

Vi avslutar vår lilla tour utan att ha smakat på långt ifrån allt, men tycker att vi väl ändå måste prova Taittinger nu när vi är här och närmar oss deras bord. Där blir vi efter en snabb blick på vår modesta namnskylt serverade en slatt Taittinger Nocturne Sec (måste väl vara nr 7597, 379 kr). Hm. Vid det laget har vi blivit rätt champagnesnobbiga, och tänker för oss själva att a) ser vi ut som såna som dricker saker ur flaskor med lila etikett och b) den där sötjolmiga historien var ju inget vidare intressant champagne. Men man ska inte skåda given häst i munnen, heter det ju, och vi tackar snällt för smakprovet och avlägsnar oss diskret.

Vi blir exceptionellt väl omhändertagna i stort sett hos alla leverantörer som vi väljer att prova trots att det är uppenbart att vi inte är några potentiella storkunder. Det är bara Taittinger som verkar ta någon som helst notis om namnskylten, alla de andra verkar genuint glada och entusiastiska över att vi är nyfikna. Man tar sig tid med oss och har överseende med vårt synnerligen oborstade och amatörmässiga sätt att prova champagne.

Och det är nog just där och då när vi står med näsan i glaset och känner alla dofterna (Fisk! Ost! Persilja! Insjö!) som vi känner att vår champagneresa faktiskt har börjat.

Må den sent sluta.

Hemma hos Mojdeh och Esmaeil

2010-05-23T21:01:00.005+02:00

-Titta förbi så grillar vi lite.
Sådär brukar det låta, så rätt vad det är så sitter man där och är stoppmätt efter en sex-åtta rätter där man inte vet vad hälften är.

Men gott är det. Utsökt. Och spännande! Idag: Först rökt fårfiol, rökt korv och en kall röra som kanske var en soppa (?) gjord på grillad aubergine, yoghurt, och vitlök och så en direktimporterad krydda som inte ens har ett svenskt namn.

Efter det persisk bönsoppa som påminner om bruna bönor men är hundra gånger godare, särskilt med limejuice i. Grillade korvar, i all enkelhet, men vilka korvar! Sallad. Och just när man inte tror att man orkar mer: bakalava, turkisk konfekt, iranska småkakor och en helt vanlig svensk kladdkaka.

Ljuvligt.

Nypotatis here we come

2010-05-22T20:17:00.002+02:00

Förra lördagen åt vi middag på Bastard. Ursäkta att vi tjatar, men det var så gott. En sak som fick mycket beröm var den kokta potatisen till wienerschnizeln med en trevlig liten röra som tillbehör.
Mums & prylar gav sig idag på att replikera den där röran, det blev likt men inte alls lika gott förstås. Vi hade till exempel inte tillgång till sardeller (var i hela friden hittar man bra sardeller?!?). Men röran var helt klart god och lyfte vår kokta delikatesspotatis. Till färskpotatisen, gissar vi, är den sublim.
Så här gjorde vi:
1 msk av Zetas salta kapris får lakas ur ett par minuter i ett glas kallt vatten. Pressa försiktigt ur vätska i litet hushållspapper eller med en matsked i ett durkslag.
Gör en senapsvinägrett: 3 msk olivolja, 1 msk vitvinsvinäger, 1 tsk dijonsenap, 1 krm salt, några tag med pepparkvarnen, skaka.
Hacka en stjälk salladslök riktigt fint och blanda med kaprisen som också kan hackas litet grovt. Blanda med ett par msk av vinägretten.
Bara för att det är gott: toppa med en msk nyrostade solrosfrön.
Klart!

Bastard igen

2010-05-16T10:28:00.005+02:00

Igår firades det födelsedag i Mums & Prylars redaktion, och middag på Bastard stod på önskelistan. Vi föll ju handlöst för Bastard vid det förra besöket, och det var ju liksom ingen diskussion om att det var just Bastard som skulle få fira födelsedagsbarnet.

Det kändes precis som att öppna ett paket också - Bastards meny kan man bara hitta på plats, på själva restaurangen, så det gick inte att tjuvkika på presenten. En liten, liten oro fanns där. Tänk om vi skulle bli besvikna?

Det blev vi inte - tvärtom är inte frågan om gårdagens besök toppade förra besöket något, fast det råder det delade meningar om i redaktionen. Förra gången var ju tokbra och inget är ju som första gången. Bastard är en krog helt i vår smak, det är vi dock eniga om.

På menyn ikväll: Lufttorkat vildsvin med päronchutney, vansinnigt god chutney och klockren kombo med vildsvinet måste vi säga. Men oxssvans på toast vinner, god glurrig gegga, plus det faktum att vi ju äter oxssvans då vilket känns très Bastard på nåt sätt. Weissbier till det där - jodå!

Huvudrätt: Wienerschnitzel (Kalv Milanese i menyn) med kokt potatis till vår schnizel- och potatisaficionado, förstås. Särskilt potatisen får mycket oerhört mycket beröm - men schnizeln är suverän den också, även om den är en snäll och litet o-bastardig rätt. Övriga tar efter stor beslutsvånda på kyparens rekommendation fläsklägg som kommer med någon slags små korn i sötsyrlig sås och besk sallad (maskrosblad, hittar vi i den. Men ok. Vi gör som Bastard säger).

Den där fläskläggen är ljuvlig och smakar precis som...som...vad smakar den som? Inte som dallrig rotmos-och-fläsklägg-fläsklägg, i alla fall. Den är smältande mör, mörk och koncentrerad. Så smakar vi en bit med den sötsyrliga såsen och drabbas av en Proustsk insikt - det är juldag, vi sitter och äter mors underbara revbensspjäll med rödkål, den som hon envisades att servera med ett litet kraftigare rödvin till, precis som det Shirazvin som kyparen rekommenderat oss idag. Å, den smaken trodde vi inte att vi skulle få känna igen. Vilken lycka. Vilken present!

Efterrätt: Chokladglass (utsökt) Ricottaglass (underbar) och någon slags sockerkaksknäckgräddig gegga (Pouding chomeur) som är vansinning god, särskilt men Tokajer till. Lördagsgodis!

Man blir mätt på Bastard (en av oss blir så mätt att han måste ut och ta en nypa luft efter aväten efterrätt) och så blir man glad. Och nöjd, liksom varm i hjärtat. Ja, Bastard är den bästa presenten.
-
Uteserveringen på gården är inte klar än, men vi får en liten tour av en av Bastards ägare mellan förrätt och huvudrätt. Man kan se att det kommer att bli något alldeles extra. Vi får veta att allt som växer på gården ska vara ätbart - där finns redan nu djupvioletta auberginer på ranka och potatisen blommar i en låda, vackert!

Kul koncept, det där att man ska kunna äta allt. Och den där jättestora ugnen är ju verkligen häftig, där kan man säkert helsteka allt möjligt. Stora, långa saker. Men är det inte litet konstigt att Bastard alltid annonserar efter nya kypare...?

Smakar som kycklig-filmtipset: Jean-Pierre Jeunets Delicatessen från 1991.